Föräldramöte av en annan karaktär

Har nyss kommit hem från ett föräldramöte för Jonathans grupp. Det var lärare och föräldrar för åk 6-9. Det märks tydligt att innehållet i ett föräldramöte förändras drastiskt när barnen börjar i högstadiet. Detta möte handlade bara om ungdomars alkoholvanor, rökning på skolan, avbrutna pennor, att ungdomarna går i smyg till Ica o handlar godis o kommer för sent till lektionerna, att de är trötta och har en negativ inställning till temaarbetet, bla bla bla.... Förändras de gulliga barnen till en hög med små monster när de blir 12-13 år?? En klok mamma lyfte vikten av att uppmuntra det som är positivt och styrkan man får om man får höra det som är positivt. Jag tror att personalen kom på sig själva då med hur negativt allt lät, så de blev tvungna att släta över det lite med hur fantastiskt fina barn vi har och hur roligt det är att jobba med dom också... De borde självklart ha tänkt till innan mötet tycker jag personligen, att de skulle ha lyft en massa positivt också, helst innan de började med allt negativt. Nåja... Jag gillar i alla fall Jonathans mentorsfröken skarpt, ung och relativt nyexad och har en helt annan syn på inlärning än de gamla uvarna. Och hon lägger fram saker på ett sätt som inte låter gnälligt, även om det är nåt negativt. Hoppas hon får en fast tjänst där! (Hon har fått vik på ett år i taget). Jag tycker självklart inte att ungdomarna ska röka, dricka, och förstöra saker, och självklart ligger ansvaret på oss vuxna att prata om sånt med dom, men ändå. Jag blir lite anti när jag upplever att det blir för mycket gnäll. Nåja. Det var ett väldigt långt möte och det var inte så mycket som var positivt. Sånt tycker jag är tråkigt.