Dags att låsa sminkskåpet??

Hm... Berättade ju om min tonårsson som är i förändringens tid... Nu har han "stylat" om sig totalt. Håret står rakt upp, åt alla håll som på ett troll och är jätte-sprayat, nitbälten o annat jox har införskaffats, och nu det "värsta" av allt... Han och kompisarna sminkar sig också, svart kajal runt ögonen och så... De är ett helt gäng som ser ut så. Jag fick bita mig i läppen för att inte kommentera detta på ett negativt sätt. Sen tänkte jag för mig själv: "Vad är det värsta med detta, egentligen??" Det enda svar jag kunde komma på är att jag själv tycker att det ser "utspökat" och inte riktigt klokt ut om jag ska vara ärlig... Men när jag tänkte djupare på det hela kom jag fram till att det gör ju faktiskt inget hur han ser ut, om han nu trivs med det. Det verkar vara en grej som är "inne" nu i det stora sällskapet han umgås med. Och så länge jag inte får reda på att han gör några "dumheter" så är det väl ok hur han ser ut. Jag älskar ju Jonathan lika mycket oavsett hur han ser ut. Förmodligen är det en "fas" som han ska igenom, och förmodligen skrattar han åt det om några år. De verkar ha väldigt roligt själv när de gör dessa förändringar. Fotar sig och lägger ut en massa bilder på facebook... Jag ska verkligen försöka att inte vara inskränkt och gammaldags och påpeka hur jag tycker att det ser ut. Han är ju samma fina människa ändå. Min fina Jonathan som snart är stor. Hur gick det till? Nu får man verkligen välja sina tillfällen när man ska ta strider och inte. Det gäller att inte bråka om allt, utan om det som är värt att bråka om. Regler och tider till exempel. Och vad man får göra och inte göra. Och om att man ska sköta sig i skolan och göra så gott man kan. Utseendet är en bagatell. Det väljer jag att inte bråka om. Oj oj oj, det här är början av tonårsperioden. Har massor kvar att gå igenom. Och inte nog med det, sen har jag två till som ska igenom det. Jag kommer att få gråa hårstrån i förtid. Hjääääääälp!!!!!