Sorgeåret till ända

Alla sörjer vi olika saker på olika sätt. Det som är jätteallvarligt för någon kanske är en bagatell för någon annan. Det är snart ett år sen vi fick besked om Sländans nedläggning. Alla som känner mig vet att det har varit jättejobbigt för mig, en tid av sorg och gråt, vrede och bitterhet. Varje gång jag träffat mina Sländan-vänner har jag känt nedstämdhet efteråt, en saknad som inte går att beskriva om man inte upplevt den. En typisk sak som folk kanske tänkt: "Vaddå, det var ju bara ett jobb".... Men för MIG var det jättejobbigt. Det jag vill säga är att nu ett helt ÅR efteråt känner jag för första gången att sorgen har lagt sig. Jag har varit och fikat med Sländan-gänget nu i kväll, och för första gången kom jag hem efteråt och bara var som vanligt. Alla andra gånger vi har träffats har jag satt mig och bölat efteråt för det har känts så jobbigt. Inte den här gången. Det kändes bara roligt att träffa dom som vanligt, men sorgen och bitterheten har äntligen lagt sig, det känner jag nu. Vad skönt.