Älskade Jonathan

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag älskar mina barn och jag är oerhört stolt över alla tre. Idag är det Jonathan som fått mig rörd till tårar- igen! Han har ända sen förskoletiden umgåtts med en väldigt fin kille, som tyvärr haft det tufft på många vis. De två har inte alltid umgåtts, men i perioder, och när det verkligen gäller finns de alltid där för varandra.

Idag kom jag hem från jobbet i godan ro, grabbarna är hos Erik. Började med maten då det knackade på dörren. Det var mamman till Jonathans kompis som ville berätta en sak. Då hade det hänt nåt fruktansvärt på skolan. Mobbing på hög nivå. Hennes son hade fått en smäll rätt i ansiktet av en annan kille så till och med en tandflisa hade gått av. Då hade Jonathan sagt åt killen på skarpen: "Nu får du väl ändå ge dig, du beter dig fördjävligt"! Jonathans kompis hade känt stöd av Jonathan och var visst väldigt tacksam, vilket också mamman var. Själv började jag gråta. Både för att jag blev så ledsen över att Jonathans fina kompis råkat så illa ut, och även över hur oerhört STOLT jag är över Jonathans fina insats. Det är inte första gången han ställt upp och hjälpt sin kompis i jobbiga lägen. Vilken fin egenskap! Jag hoppas att han fortsätter vara den varmhjärtade person han är, att ingen tar det ifrån honom! En kompis som Jonathan skulle alla ha!