Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

tisdag 11 oktober 2011

Sendrag

Varför får man sendrag?? En del säger att det beror på vätskebrist (vilket i o för sig skulle kunna stämma på mig som dricker så dåligt). Andra säger att det är nån annan brist man har i kroppen. Vad det än beror på så är det grymt irriterande och gör skitont. Jag får ju det så ofta, speciellt på nätterna när jag sover. Kan vakna av att hela vaden drar ihop sig och då flyger jag upp ur sängen, för det enda som hjälper är att ställa sig upp och gå omkring lite. Ibland får jag sendrag i en tå också, men oftast är det just i vaderna. Det måste ju se grymt roligt ut för andra när man får ett sånt där "frispel" och bara flyger upp från ingenstans. Jag har alltid haft mycket sendrag, så länge jag kan minnas... Det har hänt nån gång att jag har fått det när jag kört bil och det är inte kul... Höll nästan på svänga in på fel gata en gång när vi var ute och körde och Jonathan undrade vad jag höll på med??!! Jag fick ju till och med sendrag under förlossningen när Edvin föddes. Kan bara tänka mig att det är en sån sak personalen skrattar åt och pratar om i personalrummet.... "Minns ni den där mamman som fick sendrag i benet mitt under förlossningen??" Hahahahaha....Ja, för det kan komma när som helst och som sagt var så är det enda som hjälper att ställa sig upp, och under en förlossning så är det inte riktigt läge att bara resa sig upp hur som helst... så jag minns att jag var lätt hysterisk över det där förbannade benet... (som om inte resten gjorde nog ont menar jag...)
Anledningen till att jag kom att tänka på sendrag är att jag för en stund sen fick sendrag...På ovansidan av foten!!!! Hur kan man få det?? Det har jag då aldrig fått  förut och jag visste inte hur jag skulle få bort det. Fick bända och dra för att "räta ut" hela foten...hahaha, ja jag säger då det.... Det är tur att det går över efter ett tag, men det kan då göra förbaskat ont. Minns även när jag gick i åttan och jag och en kompis hade träffat killar i Bollnäs, som ligger ungefär 4-5 mil från där vi bodde. I alla fall skulle vi ta bussen till Bollnäs och hälsa på dessa killar, och de hämtade upp oss med en epa-traktor vid busshållsplatsen... Vi tyckte ju så klart att de var jättecoolt i den åldern och var jättefnissiga och nervösa. Vi fick klämma in oss i ett litet jättesmalt baksäte, jag och min kompis Jenny, och DÅ, när det inte fick hända, ni vet i den åldern då allt var som mest pinsamt, fick jag så klart sendrag i benet!!!! Ni kan ju gissa hur kul det var??
Nej sendrag är aldrig kul, det säger jag bara!
Fast jag kan se det med viss humor när jag tänker tillbaka på vissa tillfällen märker jag...;-) Haha...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för gapskrattet! Du är härlig som bjuder på dig själv!
/Britta

Catarina sa...

=)Tack Britta!

Anonym sa...

Hahahahaha, vilken salig hysteriskt rolig blandning av minnen.

Skulle kunna va så att sendrag bara är en sträckning liksom, utan några som helst brister. För det har du ju inte :) /Micke