En dag i negativa tecken...

Vi hann åtminstone i tid till ridskolan...

Det har varit en riktig skit-dag. På jobbet var det lite smått kaotiskt vilket ledde till att mina stress-symptom kom flygandes i raketfart, trots att jag tyckt att det gått riktigt bra sen jag började jobba. Men nu blev det skakningar, nära till tårar och hjärtklappning direkt. Som tur var slutade jag tidigt. Försökte få tag i Edvin för att säga att jag skulle hämta dom på skolan så vi skulle hinna åka och skriva kontrakt på lägenheten- för det ringde de och sa från Härnösandshus igår att jag kunde göra! Fick inte tag i honom, så då var jag tvungen att gå till skolan så vi inte skulle gå/åka om varandra. Hämtade Thea och halv-sprang hem för att vi skulle hinna åka ner och skriva kontraktet då, för halv tre skulle hon vara på ridskolan. Väl inne på Härnösandshus med andan i halsen stod damen i receptionen och talade i telefonen i ungefär hundra år. När hon pratat i över tio minuter sa jag till Thea att om hon inte pratat klart om fem minuter åker vi ändå så vi hinner till ridskolan i tid. Damen pratade klart till sist och jag sa att jag var där för att skriva på kontraktet. Hon hittade inte kontraktet och undrade vem som  lovat mig det? Jag sa namnet på den personen och hon gick och letade på dennes skrivbord-utan resultat! Så då bad hon mig att komma på måndag i stället! Då blev det bara för mycket och jag kände att jag förvandlades till en elak häxa. Jag talade om precis vad jag tyckte och tänkte om deras struliga rutiner och sa att jag började ångra att jag ska ta lägenheten! Hon ursäktade sig med att "de har så mycket". Då kände jag att jag kanske varit lite väl otrevlig, så då bad jag om ursäkt...sa att jag inte menade att låta så arg mot just henne, men att det faktiskt är irriterande att allt ska strula så...Jaha, kasta sig ut i bilen, iväg i racerfart till ridskolan, där Thea fick byta om till ridkläder i bilen...Hem efteråt och laga mat.... sen undan med disk och elände...och sen äntligen sjunka ner i soffan....Då kom Jonta på att han skulle ner på OK en sväng och undrade om han kunde låna Edvins cykel, vilket han fick så Edvin gav honom cykelnykeln. Jonta gick ut...och kom upp igen en minut senare och sa att Edvins cykel var stulen!!! Jag vet att den stod där vid kvart över fyra när vi kom hem från ridskolan, men vid klockan åtta var den alltså borta! Edvin blev så klart jätteledsen och Jonta har letat runt på hela området, men den är borta! Som pricken över i:t så vräker snön ner och Edvin har nyss spytt, så det kanske är magsjuka på gång också... Alltså, skrev jag inte nyss att vår otur hade vänt?? Jag tror fortfarande det, så detta är nog bara tillfälligt, men fattar ni hur less jag blir??? Vill bara gräva ner mig!