Inför högstadiet

I kväll ska jag på föräldramöte på Jonathans skola. Information om hösten, då de tillhör högstadiet. Herregud, man fattar nog inte riktigt hur stort det är. Fast det gör jag när jag tänker tillbaka på när jag själv skulle börja i sjuan. Oj vad det var stort, och detta lär ju vara samma sak förutom att de tillhör högstadiet redan i sexan. När jag skulle börja i sjuan minns jag hur vi planerade vilken dörr vi skulle gå in i första dagen för att slippa gå förbi niornas skåp, för det var PINSAMT. I cafeterian kunde man köpa fika, men man köpte helst en tekaka för 5 kr, därför att en hårdmacka som endast kostade 1 kr kunde knapra när man åt, och det var PINSAMT, herregud nån kunde ju höra hur man knaprade!!! Ja det var mycket som var väldigt pinsamt i högstadiet, och det måste jag komma ihåg för att förstå mina egna barns vardag. Tänk så saker o ting förändras i livet....Ibland glömmer man hur det var, och ibland har saker o ting bara blivit annorlunda, då man tror att man förstår. Jonathan berättade för mig vilka grupper de hade hamnat i för de hade hälsat på högstadiet i fredags. "Och så fick jag Tobias", sa han. "-Jaha, fick du honom som fadder?" frågade jag. Han tittade på mig och sa (med ett tonfall som talade om att jag var ganska korkad): "-Men mamma, man har ingen fadder när man går på HÖGSTADIET!!!", och så ruskade han på huvudet åt min dumma fråga... Haha, han menade att han fick samma grupp som Tobias.... Då kände jag mig antik och gammaldags, som att jag inte förstått hur fort tiden faktiskt gått, han är ju inget småbarn längre!