En komplicerad historia

Ibland får jag frågan om hur många syskon jag har. Det är en invecklad historia. Min far har sina barn lite här och där...;-) Innan han träffade min mamma fick han Camilla (först på bilden) med en annan kvinna. Camilla växte upp i tron om att en annan man var hennes far, därför hade vi ingen kontakt med henne på många, många år. Tror det var först 2003 vi fick kontakt på riktigt. Med mamma fick pappa mig och Magnus (som har rutig skjorta på bilden och alltså är min hel-bror). Mamma och pappa skildes när jag var 7 år och sen träffade pappa Lena, som han fick Madde med (sist på bilden). När Madde föddes var jag 9 år, så det är rätt stor åldersskillnad mellan oss. Madde och jag har alltid haft kontakt, men det är först de senaste åren vi kommit varandra riktigt nära, då inte åldersskillnaden har så stor betydelse längre. Pappa och Lena separerade också och sen träffade pappa Marie, som han fick minsta bror Mathias (nummer 2 på bilden) med. De lever fortfarande tillsammans och jag tror inte att jag har några fler syskon...;-)

När man ska berätta det här för människor låter det inte klokt egentligen, och det känns jobbigt att förklara. Men jag räknar dom alla som mina syskon, oavsett om de är halva eller hel...=) Broder Magnus är alltid finaste lillebror som jag tycker så mycket om. Han har haft det tufft på många sätt och jag skulle göra vad som helst för honom! Vi är väldigt olika han och jag men ändå förstår vi varandra på det sätt som bara syskon kan. Jag vet att han skulle göra vad som helst för mig också!

Lillasyster Madde står jag nog närmast av alla i hela skaran. Vi kan prata om allt och hon är den finaste, omtänksammaste, roligaste människan jag känner! Hon är min allra bästa vän. Ganska otroligt att vi står varandra så nära eftersom vi inte har vuxit upp eller bott tillsammans över huvud taget.

Camilla och Mathias tycker jag också väldigt mycket om, men jag känner dom inte lika väl som jag känner de andra två. Men det blir mer och mer ju fler gånger vi träffas så klart. Det är roligt att upptäcka likheter och olikheter som man har. Endast två gånger i hela vårt liv har vi träffats alla fem samtidigt, och de två gångerna har vi haft otroligt roligt tillsammans.

Hur som helst så älskar jag dessa halva och hela syskon högt och jag är glad att de finns i mitt liv. Det enda som är synd är att vi bor så långt ifrån varandra allihopa!