Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

måndag 3 januari 2011

Tillbaka till verkligheten

Har jobbat idag, men det gick bra. Väldigt lugnt var det. Sov dock urdåligt i natt för vid två-tiden vaknade jag och fick för mig att jag någonstans hade lovat att jag skulle öppna förskolan idag...Grubblade på det hela natten och förstorade upp det hela att köksan som alltid är det innan öppning skulle vara sjuk och att det skulle stå massor med föräldrar med sina trötta barn ute på gården och svära över att det inte kom nån personal.... Ja det blev en jättejobbig natt! Minns nämligen att jag lovat på nåt möte att jag skulle öppna nån dag, men sen har jag inte skrivit upp det nånstans och då blev det självklart just idag i min nattliga hjärna. Så fort kl var tjugo över sex då jag vet att köksan brukar vara på jobbet ringde jag dit och frågade om hon visste vem som öppnade idag. Hon som öppnade var redan där så klart, allt var lugnt o som vanligt.... Pust.... Det var visst i morgon jag hade lovat att öppna, men nu vet jag ju det, så då behöver jag förhoppningsvis inte ligga vaken i natt o grubbla på det. Inte likt mig att vara så förvirrad och framför allt att jag inte hade skrivit in det någonstans i kalendern! Brukar minsann vara ordning o reda på mig när det gäller sånt där!

Mitt nya liv skulle ju börja idag också. Förutseende som man är (eller hur var det nu igen??) så kollade jag med Lottis redan igår om hon ville gå ut o gå idag, och det ville hon, så vi skulle höras nu i eftermiddag. Kände mig nöjd med mig själv att jag "bokat" så jag inte kunde ångra mig när latmasken sätter in. Dess värre hade jag fått ett sms från Lottis nu att hon hade glömt att hon skulle till Birsta med sin syster idag, så det blev ingen promenad...attans! Nu försöker jag få tag i Ann och hoppas att hon kan. Jag tänker nämligen inte gå själv. Tycker det är så förbenat tråkigt att gå när man inte har nån att prata med. Dessutom känns det som att det går så sakta då och att man aldrig kommer fram. Längre fram på våren när det är ljust och man förhoppningsvis har kommit igång lite med promenaderna så brukar jag kunna gå själv ibland, men inte nu i mörkret, nej usch va tråkigt. Men nån dag under veckan ska det nya livet börja, så är det bara!

Inga kommentarer: