Har många gånger fått berättat för mig både av mamma och även mormor när hon levde, att jag brukade påpeka hur folks gardiner såg ut redan när jag var jätteliten. Tydligen fanns det ett ställe i Ljusne där vi brukade åka förbi då jag brukade säga "Fina gardiner" när vi åkte förbi. Gardinintresset har alltid funnits där och gör väl fortfarande, även om det inte är på samma vis längre. När jag flyttade hemifrån tyckte jag det var så kul så jag bytte gardiner hur ofta som helst. Sen sydde jag gardiner för jag tyckte det var så roligt med nya. På senare år har det kommit så många färdigsydda fina så jag skulle vägra att sy egna gardiner. Dessutom har jag inte samma "behov" av att byta stup i kvarten. Om jag har ett par som jag är nöjd med så kan de få sitta hur länge som helst nästan....eller ja, jag byter åtminstone inte oftare än 2-3 gånger om året. Minns när jag bodde hemma, när vi bodde i Askers, hur mamma och jag brukade spana in grannarnas gardiner och tycka både det ena och det andra...haha...
Igår när Thea och jag gick hem från jobbet sa hon helt utan vidare när vi gick förbi hyreshusen: "Mamma, jag har tänkt på en sak... det är verkligen inte fint med såna där gardiner när man har en stång mitt på fönstret, usch vad fult, så ska jag aldrig ha!" Sen talade hon om vad hon tyckte var fint och inte när det gäller gardiner medan hon tittade på folks fönster hur det såg ut.
Vad olika man är. Jonathan skulle aldrig ens märka om jag har bytt gardiner, han ser inte sånt alls, medan både Thea och Edvin ser direkt. Edvin sa en gång när han var kanske 4-5 år: "Men mamma, vilka fina köksgardiner du har köpt. Alex mamma har precis likadana fast en annan färg!" Och så var det! Hur som helst, oavsett hur intresserad jag är av gardiner nu för tiden eller inte, så tycker jag att det är roligt när det är fint i fönstren. Det ska vara "fina gardiner"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar