Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

onsdag 18 januari 2012

Lärarlegitimation och syster-längtan

Alla typer av lärare måste ansöka om lärarlegitimation innan sommaren. Om inte får man betala dyra pengar för den. Har haft hela hösten på mig att ta itu med det, men det har bara inte blivit av....Men nu, i kväll, har jag ÄÄÄÄNTLIGEN tagit mig i kragen och skickat in ansökan till skolverket. Grattis till mig, bättre sent än aldrig! Tänk att jag ska vara så seg med allt. Men nu är det gjort och det känns som en befrielse, ett ok som lättat från mina axlar. SÅ jobbigt och krångligt var det ju inte. Jag hade gruvat mig lite bara för att jag var tvungen att fixa e-legitimation först. Men det var ju en enkel match för så tekniska personer som mig! ;-) Jag kunde HELT själv....=)

Pratade med mamma i telefon tidigare i kväll. Jag berättade för henne att Madde kommer hem från Thailand på lördag och att jag längtar efter henne jättemycket. Vi är ju vana att prata på ett eller annat sätt nästan varje dag, då jag håller på längtar ihjäl mig tills hon kommer hem. En timme efter att jag hade pratat med mamma kom det ett sms från Madde. Det stod: "Jag har syster-abstinens!" Haha vad lustigt, vi tänkte lika!!! Då startade vi Skype så nu har vi precis pratat i en halvtimme! Jag är lika imponerad fortfarande av att det fungerar. Tänk att hon är så långt borta och det låter som vi pratar i en vanlig telefon, hur nära som helst. Och gratis är det dessutom! Hon ska komma hit nån helg snart när hon är ledig. Längtar!

3 kommentarer:

mathilda sa...

Gahhaaa... jag har fortfarande inte ansökt... dags att ta tag i det kanske... tror tom jag har alla papper... men kanske borde se till att scanna in dom...
Duktiga du som gjort det!

Catarina sa...

Men ojsan, det finns alltså fler än jag som är lite sena av sig?? ;-)

mathilda sa...

japp, och jag tror inte vi är ensamma heller ;) eller så inbillar jag mig det som försvar bara... kanske är något undermedvetet som säger till oss att byta yrke :)