Jonta, lilla stora Jonta.....

Vill inte låta som en skryt-mamma, men alltså guuuuud vad bra Jonta har blivit sångmässigt, snacka om att ha utvecklats på kort tid! Erik ringde mig och sa att jag skulle kolla mailen. Lade på och kollade bums. Där fanns en ljudfil med en inspelning på Jonta som är såå bra. Satt här i min ensamhet och storbölade av stolthet! Han hade tydligen laddat hem en app som han kunde använda sig av och spela in sig själv med stämmor osv. På det sättet spelar han både gitarr och nån slags trumma till samma låt. Så himla häftigt och bra!!! Önskar jag kunde lägga ut den här, men jag kan inte, har provat. Vet helt enkelt inte hur man gör.Det är så himla roligt att följa denna utveckling. Det är bara två år sen han så smått började spela och sjunga, och nu är det som natt och dag motför då. Så himla roligt! Ska bli spännande att se om detta stora intresse kommer att hålla i sig. Själv håller jag på lyssnar sönder mobilen och vill spela upp det för hela världen! =) Ja,ja, jag vet att alla mammor tycker att just sina barn är något alldeles extra. Så är det kanske i mitt fall också så klart, men då får det vara så. I mina öron är han helt fantastisk.Vem kunde tro att Jonta skulle bli så musikalisk som hatade allt vad sång och musik hette när han var i förskoleåldern? Han var den som stod och höll för öronen och suckade när de andra sjöng! Det har vi till och med dokumenterat på film sen olika luciafiranden bland annat....;-) Saker och ting kan uppenbarligen förändras.

Mammas lillpojk! =D