Så kom jag då till sist till den där gränsen då det inte går att jobba längre. Stressad, stressad, stressad, på jobbet. Skulle få komma till Previa men de hade inga tider förrän den 30 mars. Då tyckte Karin att jag skulle gå till vårdcentralen och sjukskriva mig fram till dess. Så nu har jag gjort det. Har balanserat på en skör tråd hur länge som helst men jag har inte velat eftersom det kommer att bli så tufft ekonomiskt. Men nu blir det som det blir. Känns både och. Det känns oroligt som bara den just för pengarna, men samtidigt känns det SÅ skönt. Blir ju rädd för mig själv när jag börjar glömma saker så som jag gjort på slutet, förutom huvudvärken, hjärtklappningen och tryck över bröstet. Ångest om söndagskvällarna över att ha hela veckan framför mig. Nu har jag fått stränga order om att bara göra sånt jag mår bra av och ta en dag i taget. Jag ska över huvud taget inte tänka framåt på hur det kommer att bli eller hur jag ska lösa situationen. Bara vara här och nu och göra det jag har lust att göra. Det blir nog svårt det. Men jag måste försöka.
Om det ändå bara kunde dyka upp ett annat jobb åt mig. Nästan vad som helst. Eller om jag åtminstone kunde komma på vad jag vill göra. Just nu är jag bara helt förvirrad. Nåja, förr eller senare löser det sig som allt annat.
Ute är det värsta stormen. Inte alls skönt.
5 kommentarer:
Styrkekramar till dig!!!! Ett bra beslut att ta det lugnt ett tag. Lyssna på kroppen!
Kommer att sakna dig!
Vi får bestämma en fika träff framöver!
Styrkekramar!
// Linda V
Pengar är ändå bara pengar! Skiter det sig totalt så finns faktiskt soc, det sa min kurator till mig när jag oroade mig över ekonomin, kändes skönt o höra då.
Tack för styrkekramar och pepp! // C
Rätt val! Försök nu bara njuta och vila! Den ekonomiska biten löser sig alltid! Stor styrkekram!
Skicka en kommentar