Här om dagen satt jag och Madde och pratade om när barnen var små. En massa roliga kommentarer poppade upp ur minnet och vi skrattade gott. Ett roligt minne jag har är när jag och Jonathan åkte tåg hem till mamma i Söderhamn. Han var kanske 3-4 år skulle jag gissa på. Vi satt på ett sånt säte med bord emellan och ett säte mitt emot. Där på andra sidan bordet satt en kille som läste koncentrerat i en bok och såg minst sagt tråkig ut. Han läste och läste, tittade knappt upp, utan var helt inne i sin bok. Jonathan tittade på honom en lång stund, och sen sa han: "-Du.... Om du vill skulle du kunna få köpa min tröja för 70 kronor!!!!" =) Då sprack tråkmånsens ansikte upp i ett hjärtligt skratt, Jonathan hade lyckats!!!! Haha, det har jag tänkt på många gånger... Undrar vad dom rörde sig i Jonathans lilla huvud då? Men roligt var det!
Eller den gången Jonathan och jag hade beställt pizza, som tog en hiskelig tid på sig att komma. Jag gick väl runt och morrade lite irriterat medan vi väntade. När det äntligen plingade på dörren sprang Jonathan och öppnade och utbrast till pizzakillen: "- Hej!!! Min mamma tycker att ni är ena jävla seg-gubbar!!!!!" Eeeeh, jag mumlade nåt snabbt om att han kunde behålla växeln och stängde dörren snabbt som ögat... =)
Tittade tidigare i kväll i gamla fotoalbum och blev påmind om när Edvin hade fått en stjärtlapp i julklapp och väntade på snön. När den väl kom tjatade han som bara den att han ville ut och åka HAK-lapp!!!! Hahahahaha....
Tänker även på när Thea stolt berättade att hon spelat teatern Ärtan på stjärten på förskolan.... det är så roligt med såna där minnen, synd att jag är så dålig på att skriva upp dom bara, man minns ju bara en liten bråkdel!
Men glada skratt framkallas när man väl kommer ihåg.... Tänk vad de är stora nu, och roliga på ett annat vis.... som här om dagen när Jonathan som snart är 13 nu, kom in med ett prydnadshjärta och en "veckoplaneringstavla" i handen och sa: "-Mamma, dom här två sakerna vill jag inte ha i mitt rum längre!" Nähä, varför då? undrade jag. ( Jag fick en blick som sa ungefär att jag var en tönt innan han sa:)"-Mamma, det är faktiskt ett tonårsrum, ok??"
Ja vad säger man?? Jag förstod i alla fall att tonårskillar inte planerar sina veckor på en whiteboardtavla och att de inte har röda hjärtan på en fot i fönstret....
Tänk vad mycket glädje barnen ger en, även om man är arg på dom emellanåt också....
De är de finaste jag har!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar