Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

tisdag 17 september 2013

Förfall

Tänk hur det blir när man är hemma o sjuk. Nu har jag ju både ont i ryggen och i halsen plus allt annat som varit med försvunnen systerdotter och deprimerad broder. Tappar liksom ork och energi och det syns här hemma kan jag lova! Disken samlar sig i drivor på diskbänken, tvättkorgen är överfull och vardagsrumsbordet är belamrat med saker och tidningar. Jo, en sån stökmoster är jag faktiskt!!! Jag är aldrig särskilt ordningssam av mig och extra lite när det är sånt här som händer. Usch, nu får det bli skärpning! I morgon ska jag jobba i alla fall. Ryggen är lite bättre, men inte bra. Har inte råd att vara hemma fler dagar. Får väl tänka på att vara extra försiktig bara.
På torsdag var det meningen att jag skulle ha semester och gå och titta på Edvin på BRI-olympiaden. Jag hade ordnat vikarie och allt. Men för en timme sen kom det ett mail från Edvins "fröknar" att BRI-olympiaden är inställd på grund av det dåliga vädret! Typiskt!!! Och jag har inte direkt nåt överflöd av semesterdagar, så jag var så fräck att jag ringde vikarien och frågade om det var ok för henne att inte jobba på torsdag, och det var det! Så då jobbar jag i alla fall på torsdag, och hoppas att det funkar att vara ledig när BRI blir av, när det nu blir i stället. Inom två veckor trodde dom. Skönt att det ordnade sig. Om jag skulle vara ledig nu på torsdag skulle jag omöjligt kunna ta ledigt när det blir av. Längtar tills jag fyller 40 så jag får fler semesterdagar! Ja det är faktiskt sant! Jag gör det på riktigt.
Idag har Edvin varit till Sundsvalls sjukhus (med Erik den här gången) för hundrafemtionde gången ungefär sen i maj! Det krånglar fortfarande för honom med blod när han kissar osv. Nu hade han fått ytterligare nya instruktioner idag och höras igen om 8 veckor. Jag har tappat hoppet om att det kommer att bli bra. Det blir bara mer o mer utdraget, det är det enda som händer. Är måttligt less på att måsta tjata och inte riktigt tas på allvar. Men Erik lät mer lugn än jag och sa att det inte är nåt farligt. Han försökte återberätta vad doktorn hade sagt, men jag tycker det verkar lite luddigt. Jag VET att vi kommer få åka ner igen när de 8 veckorna har gått. Ja jag må vara pessimist just nu, men när man varit till doktorn om samma sak så många gånger att man har tappat räkningen så tappar man även lite hopp.
Nu tycker jag att det kan vända och hända lite positiva saker!!!!!

Inga kommentarer: