Säg den lycka som varar

Här har man gått och längtat till helgen när mamma o Jerry kommer upp. Fick sms från mamma i förmiddags att hon hade skjutsat Jerry på akuten för han hade så ont i magen. Det trodde att det var gallan, men att hon skulle höra av sig sen. Nu ringde hon nyss och sa att de inte hittat nåt i gallan på ultraljudet så nu var han och gjorde några andra undersökningar, så de vet fortfarande inte vad det är, men han har tydligen jätteont. Jättetråkigt, jag hoppas verkligen att han blir kry snart, stackarn! Dessa tråkigheter medför så klart att vi inte vet hur det blir i helgen.... Jerry lär ju knappast kunna komma, men beroende på hur han mår så kanske mamma kan komma upp själv. Annars kommer de om två veckor i stället. Åh vad typiskt. Detta spädde bara på allt elände, så allt känns ännu mera skit. Missförstå mig inte, det är inte ur ego-synpunkt bara, att de inte kommer hit. Jag är så klart orolig för hans hälsa också...=( Bara sååå jäkla tråkigt. När man har längtat till nåt. För att inte tala om barnens oro och besvikelse också. Vilken bajs-dag. Om ändå solen kunde komma på besök så skulle det underlätta...i alla fall lite.