När jag gick i sjuan började jag skriva dagbok, alltså en vanlig gammeldags pappersdagbok! Minns exakt hur den första såg ut, en aprikos, med ett hjärta och en hand på framsidan, och på bladen inuti var det svarta ränder och rosa hjärtan, och självklart det superviktiga hänglåset! =) Mycket fin. Den ligger längst ner i min gamla brudkista som står längst in i klädkammaren under en massa saker. Där i ligger även en hel hög fler dagböcker. Jag fortsatte nämligen skriva år efter år efter år, och jag gör det fortfarande! Inte lika ofta som då, speciellt inte nu när jag har bloggen där jag kan skriva om allt "oväsentligt", men så fort det händer nåt mer "privat" i mitt liv så åker den fram, och det är så skönt att jag har den! Minns när jag gick på högstadiet, då var det på nåt vis lite "halvtöntigt" att skriva dagbok, men det struntade jag i, jag skrev o skrev o skrev. Länge sen jag plockade fram dom nu, men nån gång då och då händer det och då är det rätt kul att läsa om hela tonårstiden och framåt... Jag får mig många glada skratt när jag får återuppleva gamla minnen! Nu för tiden händer det kanske inte lika mycket spännande i mitt liv som jag upplevde att det gjorde då, men i perioder skrivs det som bara den. Denna höst och vinter har jag skrivit ganska mycket. Den rosa fina med hjärtan byttes senare ut mot parfymerade glittriga saker, som senare blev mer "neutrala", för att sedan övergå till vanliga anteckningsböcker. Nu har jag en vanlig svart med vita prickar och den fungerar alldeles utmärkt! Nån kväll när jag är ensam ska jag nog leta fram dom gamla och läsa lite... fast med tanke på hur många böcker det är vid det här laget så tar det nog ett bra tag att läsa igenom alla! Många människor förstår inte meningen med att skriva i en bok som ingen ska läsa. En enkel förklaring: Balsam för själen. Om andra mår bäst av att motionera eller läsa en bra bok, så mår jag bäst av att skriva. Det är den bästa medicinen i alla lägen, vare sig jag mår bra eller dåligt!
4 kommentarer:
Nu har jag bara skrivit en dagbok i mitt liv (och den är säkert inte ens fylld) men den är lila, med lås på naturligtvis! För något år sedan råkade jag hamna i lådan där den ligger och bläddrade lite men jag tyckte bara det var jobbigt att läsa. Vet inte varför men jag skämdes nog över mig själv. Det var ju så töntiga problem, tycker man nu iaf./Helen
Jo visst var det kanske töntiga problem, men då var det ju stundens allvar, det minns man allt. Och det är ju bara en själv som läser...=)
Det är ju så roligt att leta fram gamla dagböcker och minnas tillbaka till när man var "ung". Så gamla är vi ju inte än. Men jag är glad att jag skrev dagbok då. Skriver fortfarande men blir inte så ofta. Det enda som är roligare än att läsa gamla dagböcker är att kolla på gamla kort. Vi var ju så söta förut :-)
Ja visst Anna, de sötaste! ;-)
Skicka en kommentar