Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

söndag 19 februari 2012

Livets eviga bantande

Undrar hur många viktminskningskurer jag har försökt mig på genom åren?? Många.... det är både Viktväktarna, Gi, LCHF, Cambridge, Nutrilett, Viktklubb, och säkert ännu fler... Allra bäst lyckades jag med Viktväktarna, fast även det slutade tyvärr i ett misslyckande, då jag till sist tappar karaktären och går upp jättesnabbt i vikt. Det är så FÖRBANNAT tråkigt. Ska det vara så här år efter år, dag efter dag, hela livet? Alltid ett missnöje över vikt och utseende, kan man aldrig bara vara glad i stället, över att man trots allt är frisk och har ett helt ok liv? Nej, det kan man uppenbarligen inte. Blir så less på mig själv i denna fråga.
LCHF tycker jag var en enkel metod som passade mig ganska bra, bortsett från att man inte fick äta bröd, som är min största bov. Dess värre, av någon märklig anledning, fungerade det inte på mig. Jag gick inte ner nåt i vikt, utan stod och stampade på samma punkt vecka efter vecka. Men jag gillar maten i sig. Jag har aldrig förstått vad det berodde på att det inte fungerade, för jag vet att jag skötte mig exemplariskt då när jag höll på med det för ett par år sen.
Syster yster har kört igång med LCHF nu och på henne funkar det. Jag blir så sugen att prova igen. Viktväktarna vet jag ju att det fungerar utmärkt, men det vore skönt med en metod där man slipper allt räknande hela tiden. Funderar på att testa LCHF till veckan. Om det blir samma sak som förut, att inget händer, så behöver jag aldrig mer prova det, men jag ska ändå försöka igen. Just nu bakar jag ett LCHF-bröd med en massa nyttigt i, (inget vetemjöl). Tänkte ta med till jobbet, eftersom mellanmålet på jobbet är min allra värsta stund på dagen. Då är jag alltid vrålhungrig och kan äta hur många mackor som helst. Hoppas det blir gott bara, det vet man aldrig... Har inga större krav eller förväntningar på mig själv, men prova kan man ju alltid. För sjutusende gången. (minst)

Inga kommentarer: