Att våga skriva om känsliga saker

Oftast när jag bloggar skriver jag om sånt som är glatt, bra och positivt, och lite gnäll emellanåt. Men jag skriver aldrig att jag är ledsen eller nedstämd, då blir det genast mer personligt. Varför är det så?

Idag har jag en riktig "down" dag. Känner mig som ensammast i världen. (Ja jag vet att jag har valt att ha det så...) och oftast går det bra, men just idag sitter jag bara och storbölar. Vet inte vad det är med mig, bara känner mig så ledsen. Kanske är det att det blir så tvär-tomt och tyst när barnen åker. Det är inte att jag på något sätt i världen ångrar separationen, jag är såå nöjd med min tillvaro, det är bara idag jag känner mig nere. Så jäkla nere. Skulle bara vilja sova och vakna när det är vår. Jag blir deppad bara av årstiden. Kände hela dagen på jobbet att jag kunde börja grina när som helst, men jag stod emot. Men det kom desto mer tårar när jag kom hem. Herregud vilken tur att ingen kom, då har de trott att jag var galen.

Ibland önskar jag att det var lika enkelt som när jag var liten.... Minns när jag hade tappat mina framtänder och mormor o morfar ville fotografera mig. De sa åt mig att skratta och då sa jag att de måste säga nåt roligt först... Då sa mormor "bajskorv" och då skrattade jag så mina gluggar smälte ihop till en enda jätteglugg på kortet! Synd att jag inte har det kortet kvar, minns exakt hur jag såg ut. Ett sånt skratt skulle jag behöva idag!

Det är då väldigt bra att skriva, jag känner mig genast lättare. Man ska tala om för folk när man känner sig nere, man behöver inte alltid leka så glad, eller hur?

Nej, nu ska jag rycka upp mig. Ska gå till Ann och betala jultidningarna som jag köpte av William. Måste bara ringa o kolla så att de är hemma först.

På onsdag ska jag på tjejmiddag till Lottis i alla fall, det ska bli kul. Hoppas det inte är lika kallt som idag, för idag är det måååånga minusgrader. Burr.