Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

torsdag 10 december 2009

What a day!!!

Oj oj oj vilken dag. Först jobbade jag och det gick väl bra. Likaså besöket hos frissan efteråt. Men sen....Satte mig på bussen mot Sundsvall vid halv fyra för att träffa Monika. Det var proppat med folk så det kom en tjej och satte sig med mig för det fanns inga platser. DÅ fick Catarina värsta hostanfallet. Ni vet ett sånt där när tårarna sprutar och det ångar svett av en och man tror att man ska dö. Tjejen blev nog lite nervös och trodde att hon snart skulle behöva ge konstgjord andning så hon fipplade fram en halstablett ur sin väska och frågade om jag ville ha?? OM jag ville??? Jag hade kunnat betala hundra kronor för den. Väste fram ett tack till flickan. Åkte vidare och kom fram till Sundsvall. Träffade Monika, vilket så klart var jättekul. Det ösregnade, och vi skulle gå nånstans och äta. Hittade ett ställe, beställde in god mat, men när maten kom hade jag ju INGEN som helst smak, så jag vet inte vad det smakade. är nämligen dunderförkyld. Suck. Tiden gick fort och sen var det dags att gå till bussen igen för att åka hem. Sade hej då till Monika. Sen gick hon mot hotellet och jag åt andra hållet mot bussen. DÅ HÄNDER DET. Jag halkar på nån brunn på backen och faller handlöst PLADASK RAKLÅNG framstupa ner i asfalten!!! Jag vet inte hur snabbt jag flög upp och såg en utländsk karl komma springandes bakom och skulle hjälpa mig upp. Folk glodde och undrade hur det gick. Där stod jag på skakiga ben, med lerig kappa, leriga stövlar, leriga jeans och en lerig handväska. Förmodligen trodde folk att jag var as-plakat dyngfull. Fast jag drack coca cola till maten. Oj oj oj så det kan bli. Ont som fan har jag i fothelvetet. Undrar om jag kan gå i morgon?? Fast jag kan ändå inte låta bli att skratta lite... så klantig man kan vara... ! Endast jag och Madeleine Nilsson kan lyckas med nåt sånt. =)
Till på köpet hade lilltrollet över 39 graders feber när jag kom hem, stackarn. Det är mycket nu...
Nu ska jag sova... om det inte händer nåt mer dramatiskt innan.

1 kommentar:

Anonym sa...

HAHAHAHA, förlåt att jag skrattar. Men vilken sinnesbild du gav mig nu!!! Riktig Monty Python bild!!! Tur ni inte åt H-ostron då ;) Nä, den va dålig :)) /Micke