Igår fick jag en bukett tulpaner av en elev som skulle byta grupp. Så glad jag blev, det var en oväntad överraskning!
Nu har jag 6 arbetsdagar kvar på sfi. Det är verkligen blandade känslor jag känner för det. Jag kommer på riktigt att stortjuta när jag ska säga hej då till min klass. Jag trodde aldrig att jag skulle få så starka känslor till jobbet. De är så fina människor som jag har kommit så nära. Jag har lärt mig SÅ mycket av dom på de här månaderna. Det har varit intressant att få veta mer om deras kulturer. Ofta blir jag påmind om hur bra vi har det här i Sverige, vilka öden de har bakom sig som vi inte ens kan föreställa oss. De har verkligen blivit som fina vänner för mig och jag kommer uppriktigt att sakna dom otroligt mycket.
Aldrig i min fantasi skulle jag ha trott att jag skulle stå och undervisa för vuxna människor om någon hade sagt det till mig för ett halvår sedan. Aldrig i min fantasi skulle jag heller trott att det är så roligt- att jobbet kan GE energi i stället för att TA. Jag kommer ofta på mig själv med att på morgonen, som av en gammal vana- "gruva" mig för att gå till jobbet, för att vid lektionernas slut komma på mig själv med att le och känna mig sprudlande glad och fundera över vad jag gruvade mig för? Det är som sagt precis som att en gammal tidigare känsla liksom "stannat kvar", har liksom inte fattat än att jag inte längre behöver ha ångest och gruva mig för att gå till jobbet!
Ja livet har verkligen förändrats. Om en månad har det gått ett helt år sedan jag gick ut genom förskolans dörr för sista gången som förskollärare. Jag vill förtydliga att det absolut inte var något fel på min arbetsplats (förskolan) på något sätt. Felet var bara att jag var färdig med det, det var helt enkelt fel för just mig. Men nu har jag äntligen kommit vidare och nästa vecka väntas ytterligare nya utmaningar på mitt helt nya jobb. Jag hoppas och tror att jag kommer att trivas!
Men än ska jag vänta en vecka innan jag måste ta "avsked" och gråta en liten flod...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar