Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

onsdag 10 februari 2010

En botten i högen

Det är ju helt fantastiskt, jag ser botten på tvättberget!!!!! Nu är det nog bara ett par maskiner kvar och sen är högen borta... Förstår inte hur vi kan få så mycket tvätt jämt.... Fast jag har listat ut att det är samma person som är här och fyller diskbänken, fyller soppåsen och lägger dammråttor i alla hörn.....suck.
Thea och jag blir hemma hela veckan. Hon har hosta, nyser och snorar, och jag själv ligger inte långt efter. Så jag antar att det är lika bra att ta de dagar som är kvar också. Bara dumt att gå till förskolan för tidigt, det har jag lärt mig.
Pratade med mamma igår. Vi pratade lite om sportlovet.... om hon kanske kan komma upp ett par dagar...? Och eventuellt jätte-kanske lyckas få med sig brorsan också.... kanske han vill åka snowboard med Jonathan? Vore jättekul om det blir av, känns som det var jättelänge sen igen. Tiden bara rusar fram, man hinner ingenting. Jag hoppas det blir av. Själv jobbar jag ju hela sportlovet, men det kanske går på helgen...? Nåja, vi får se.... kul vore det i alla fall.
Det är så mycket jag skulle vilja göra.... Åka och hälsa på Monika i Sandviken, det var hundra år sen.... åka och hälsa på stora syster Camilla som fyllde 40 förra veckan.... hälsa på mamma, hälsa på lilla syster i Sveg..... ja det är en hel lista.... men inget blir liksom av. Jag var mycket bättre på att ta mig för sånt förr. Vad har hänt? Jag gör ju ingenting känns det som. Skärpning på den fronten!
Igår satt jag och tittade på gamla fotografier som Patric hade inlagd på en hårddisk. Vad roligt det är med kort, det är så många gamla minnen som poppar upp! Men det är också ett tillfälle då man verkligen märker hur fort tiden gått!!!! Man ser på barnen vilken otrolig skillnad, bara på ett par år! Då kan jag bli lite nostalgisk. Ibland får jag såna skov. Då måste jag plocka fram ännu äldre foton, gamla dagböcker och gamla brev. Då kan jag nästan gråta en liten skvätt, fast sen återgår jag till nuet och känner hur glad jag är över det jag har här och nu. Det är ganska skönt ibland!

1 kommentar: