Om mig

Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.

onsdag 21 augusti 2013

Årskurs två, fem och NIO.

Fattar inte hur barnen kan vara så stora!!! Skumt som attan att Thea börjar i tvåan, Edvin i femman och Jonathan i nian. NIAN liksom. Då var man ju stor. JAG gick ju nyss i nian! Nåja det är bara att följa med i svängarna....De verkade i alla fall ganska nöjda med första dagen, även fast de varit lite anti innan (förutom Thea som har längtat!) Det har varit stekhett ute idag, rena högsommarvärmen och jag har fått ont i ögonen av att ha varit ute hela långa dagen utan solglasögon. Ögonen rinner och svider som bara den! Vem kunde tro att det skulle vara så här varmt?
Det har annars varit en vanlig dag på jobbet. Precis när jag gick ut genom grinden på jobbet ringde Jonathan och frågade om jag hade slutat jobba. Jag sa att jag precis var på väg till fritids för att hämta Thea. Då sa han: "Du kan gå hem i stället mamma, jag hämtar henne jag så slipper du, jag är ändå på väg hem från Kackela!" Goa unge! Det är så mycket värt att få sån hjälp ibland när man annars gör allt själv. Det har varit lite känslomässigt jobbigt idag. Mina tankar har varit hos brorsan och Linda, då ytterligare en nära vän till honom/dom har gått bort, alldeles för ung. Hade jag haft mer ledighet att ta ut skulle jag ha åkt hem till Söderhamn på stört. Skulle bara vilja finnas där, även om det inte hjälper. Mår så dåligt när någon närstående mår dåligt att jag själv skulle kunna sätta mig och storgrina! Det är såå orättvist vad mycket hemskheter som hänt nära vänner till dom det sista året. Man tror knappt att det är sant. Men det är det tyvärr. Önskar jag kunde göra något. Men det kan jag inte. =(
Efter regn kommer solsken. Ibland känns den där solen dock väldigt långt borta.
Nu ska jag tänka på annat och se på Idol med barnen.
Hur kan den här lilla plutten ha börjat i årskurs nio idag? Det här fotot känns ju som alldeles nyss! En av de tre lyckligaste dagarna i mitt liv....

2 kommentarer:

Christina sa...

Ja ibland känns det mesta hårt och orättvist...

Catarina sa...

Ja fruktansvärt...:-(