Idag hade vi gårdsfest/avskedsfest med barn och föräldrar på jobbet. Kl 14 kom alla och barnen fick ställa upp sig och sjunga lite trudilutter för föräldrarna som satt i solen och log åt sina bedårande barn! Sen fikade dom i gräset... Plötsligt sa en förälder att han ville att vi personal skulle komma fram och ställa oss på en rad. Han höll värsta talet om hur fantastiska vi är och vilket fantastiskt arbete vi har gjort, önskade oss Lycka till på våra nya ställen osv... Fyyyy vad sorgligt! Efter det fina talet gav han oss ett presentkort som alla föräldrar hade samlat till. En kväll tillsammans i arbetslaget på Hamnkrogen!!! Verkligen jättefint och påkostat! Tårarna forsade och det blev jättejobbigt! Nåja, sen fortsatte fikandet och lite underhållning av en spexig farbror som var där och spelade och sjöng lite.... Sen blev det kramkalas med alla barn som redan slutat och föräldrar. En familj gav oss presentkort på systembolaget och ostbutiken, så vi kunde ha lite trevligt innan Hamnkrogen också, tyckte dom. Gulligt. Ja, så mycket uppskattning som vi fått av våra föräldrar har man nog aldrig upplevt (och kommer aldrig att uppleva igen). Usch vilken sorgens dag! Det känns som när någon har dött.
När jag kom hem grät jag en skvätt till när jag skulle berätta för Patric. Han höll om mig och visade sin förståelse. Tack för det! Jag är ju en känslig människa!
Sländans tid är snart ett minne blott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar