Oj vad det känns att man ställt om klockan, det tar lite tid innan man vänjer sig. Känner mig som ett lik när klockan ringer på morgonen och det blir många tryck på snooze-knappen! Riktigt längtar tills jag kan gå och lägga mig! ;-)
Vi har haft minst sagt lugnt på jobbet, det är rena rama sjukstugan där. Det har varit så lite barn att det rent av blir tråkigt och lite segt. Trist förkylning som knackat på.
Letar cykel för fullt åt Thea. Det är inte det lättaste. Vad som helst duger ju inte heller utan det är ett och annat krav på färgskalan... Min lillgumma har blivit så stor att det är en 24" vi är på jakt efter. Finns ovanligt litet utbud på Blocket och andra köp och säljsidor. Det nalkas ju födelsedag nästa vecka....Hoppas jag hittar någon innan dess.
Till helgen lutar det åt att jag och Thea tar oss en tripp till Sveg. Ska köpa sommardäck och Mathias har fixat med en kompis som jobbar med sånt. Troligen hinner han få däcken innan helgen och i så fall åker vi på fredag. Om inte så får jag väl sjå mig till en annan helg.
Grabbarna vill inte följa med. Jonta och Pontus ska ha spelhelg här hemma och Edvin vill stanna hemma med dom. Erik få vara "jourhavande" trots att han ska jobba. Men han finns ju i stan i alla fall om nåt skulle inträffa. Vilka stora barn jag har! Känns så skönt att jag verkligen känner att jag kan lita på dom också. Om Jonta säger att de ska ha spelhelg så vet jag att det är så. (Är det "party" så säger han det också, vare sig jag gillar det eller inte.) Han är verkligen pålitlig i vått och torrt. Känner mig stolt över att ha hans förtroende i alla lägen. Det gör att jag känner mig rätt lugn i att åka bort så länge det finns nån vuxen i stan som får ha "jour". Det var länge sen jag var till Sveg, det var i oktober sist, så det ska bli kul, trots att syster yster jobbar några timmar på lördagen.
Idag har jag varit med lillgumman på ridskolan. Måste erkänna att det börjar bli lite roligare att titta på nu när hon kommit så långt att det börjar hända lite saker... I början skumpade de runt runt i en och samma fyrkant i slow motion, nu är det galopp och allt möjligt annat som jag är livrädd för...men lite kul är det också, och jag beundrar hennes mod. Själv har jag aldrig varit ens hälften så modig. Minns när Jenny "tvingade" upp mig på en häst en gång och jag skrek som en stucken gris innan de hade fått ner mig därifrån! Haha någon hästtjej blev jag aldrig, trots att jag bara umgicks med hästtjejer! Men en egen hästtjej har jag uppenbarligen fått!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar