Smeknamn

Fick en fråga av en på jobbet för någon månad sen om jag inte brukade kallas för Cattis av någon eftersom det är vanligt när man heter Catarina?
Började fundera på det där. När jag bodde hemma kallade alla mig för Cattis, och de vänner/släktingar jag har kvar där hemma kallar mig fortfarande oftast för Cattis. Jag presenterar mig även som Cattis när jag ringer till dessa vänner.
Här i Härnösand har aldrig någon kallat mig för Cattis och jag presenterar mig själv som Catarina också. Lite märkligt när jag började tänka på det. Att här är jag Catarina och "hemma" är jag Cattis. Olika namn i olika umgängeskretsar. Vet inte varför det har blivit så och det är inget jag brukar tänka på, men när jag fick den där frågan började jag fundera på det. Sen finns det vissa som kallar mig för Catta, tex min syster Camilla.
Mina egna barn har också fått smeknamn. Jag och Erik har alltid sagt Jonta åt Jonathan. Men hans kompisar kallar honom för Jonte. Edvin kallas Edde av sina kompisar men jag säger nog mest Edvin. Thea kallade vi alltid för Tottan eller Tottis när hon var liten, men det försöker jag vänja mig av vid, eftersom hon börjar bli så stor så det namnet kanske inte uppskattas av henne. Men hon har ett kort och lätt namn så hon heter Thea för det mesta!
Ibland är det märkligt hur vissa smeknamn uppstår. Tex kallar jag brorsan för "Brelle". Barnen säger alltid "morbror Brelle" om honom och vet knappt vem man pratar om när man säger Magnus. Och hur det namnet kom till är faktiskt lite långsökt. Grejen är att han heter Kjell Magnus. När jag var yngre retade jag honom lite för att han hette Kjell för jag tyckte det var så fult. Sen blev det rim av det hela...Kjell Brell....och sen blev det Kjelle Brelle...och till sist bara Brelle...=) Men han kallas bara för Dagge av alla sina vänner och bekanta. Hur det namnet kom till vet jag inte.
Kärt barn har många namn sägs det ju, och så är det nog!