Det ringde en tjej från tidningen Amelia alldeles nyss. Givetvis hade hon ett helt faaaantastiskt påskerbjudande som jag bara inte fick missa.... Hon pratade på in och ut-andning konstant hur lång tid som helst. Jag fick inte en syl med i vädret. Mina barn var osams och grinade och skrek i bakgrunden men det bekom henne inte. Jag tänkte att "det kanske är första gången hon ringer till nån på det här sättet" (eftersom det dessutom lät som att hon läste allt innantill från ett papper). När hon till sist efter hundra år var klar sa jag så vänligt jag kunde: "Jag får tacka för erbjudandet, men jag tackar ändå nej, nu måste jag gå och ta hand om mina barn...". Då fick jag världens snorkigaste suraste svar tillbaka: "Jaha, hej då då".
Jäkla surpuppa!!!! Då ångrade jag att jag hade lyssnat, varit förstående för att hon kanske var nybörjare och dessutom svarat henne trevligt! Usch, ibland har man inget för att man anstränger sig (fast jag hatar såna där typer av samtal). Fy sjutton! Hoppas hon inte fick sälja en enda prenumeration!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar