Morr morr- morgonhumör....

Tonårigar, jag säger då det! Nu har jag än så länge tur som har världens underbaraste tonåring som det inte alls är mycket tjafs kring. Men de dagar han vaknar på fel sida är det inte kul. Som idag. Hans klocka ringer klockan sju. När han inte hade klivit upp halv åtta gick jag in och frågade om han var vaken.... Fick nåt morrande till svar under täcket om att han var trött för han hade inte somnat förrän två i natt. Ok, men jag är också trött, bara att gilla läget och kliva upp ändå liksom. Bet mig i tungan för att inte tjata så hemskt. Efter ett tag masade han sig upp, klädde på sig ett par DYNG-skitiga byxor som han hade skejtat i hela helgen. Där går min gräns. Sa vänligt till honom att byta byxor för de var smutsiga. Fick till svar ungefär "vem bryr sig?" och ett mumlande om att han inte hade några andra byxor. Ok, jag gick in i hans rum och letade fram sammanlagt 6 par andra byxor. Inga dög. Antingen var de för små, eller så var de "gubbiga" eller bara allmänt fula. Han kunde BARA ha de han hade på sig. Jag tyckte då att han hade kunnat sagt till igår kväll så vi hade hunnit tvätta de byxorna. Jaha då slänger jag alla dessa då, sa jag och tog högen med byxor. Nej ett par skulle han ha kvar som "nödfall" tyckte han. Då ansåg jag att idag är det NÖDFALL för man går inte till skolan i lortiga byxor. Men det gjorde man visst, vem bryr sig?? Jo ALLA bryr sig, jag minns själv hur det var i skolan, om nån var lortig så var den en SNUSK och då pratade man om det. Klockan tickade på och jag insåg att han skulle komma för sent till skolan, men även där var det "Vem bryr sig?-kommentaren" som kan gå mig på nerverna! Till sist gick han, med en smäll i dörren. OCH lortiga byxor. Herregud. Jag säger då det....