Mår illa

Det hör INTE till vanligheten kan jag säga. Först vaknade jag i natt hundra gånger och hade en hiskelig halsbränna, kändes som det brann i halsen. Klev upp o drack vatten och vandrade runt lite.... Klev upp vid halv nio, ont i magen... satte mig här vid datorn, och helt plötsligt kände jag att jag var tvungen att kräkas. In i badrummet , stod o hulkade över toan, men det kom inget. Och nu sitter jag här igen, halsbränna och illamående. Usch o fy, ingen magsjuka nu! Bläh och urk. Fast jag tror inte att det är magsjuka, det är jag nog immun mot, för det får jag aldrig, trots att jag jobbar med det jag gör. Det är nog nåt annat. Nåja det kanske blir bättre snart. Igår hände det grejer!!! Halv tre på eftermiddagen blev jag uppringd på jobbet av grannen Karin. Hon sa att det var färdigt med hennes tjänst nu så hon har fått rektorstjänsten som hon sökt! Kul för henne! Och det innebär........ att jag har fått hennes förskollärartjänst på Gånsvik! Tjohoo,, det blev som jag önskade! Hon undrade om jag kan börja redan på måndag!!?? Jag sa att det måste Bosse får bestämma, det vågar inte jag lova. Hon skulle ringa Bosse och återkomma. Sagt och gjort. Bosse ringde upp mig och sa att det var grönt. Men han sa också att han inte var så sugen på att släppa iväg mig och att han kunde erbjuda mig en heltidstjänst på Brännans förskola om jag tackade nej till Gånsvik... =) Nix pix, jag vill till Gånsvik, så är det bara! Men det var ju kul att han ville ha mig kvar. Så nu känner jag mig mycket nöjd. En bestående tjänst ett stenkast från mitt hus. Jag ser till förskolan från mitt sovrumsfönster. Kan ju inte bli bättre. Så jag börjar alltså där på måndag, och det känns jättekonstigt! Blev ju liksom inget avslut på Grönbacken. Får gå dit nån annan dag och säga hej då och hämta alla mina saker. Lite "snöpligt" slut på det hela. Men detta kommer att bli bra. Det enda som känns lite surt är att jag måste hoppa av FramFör. De har ju redan Annelie som är med och dessutom går pedagogistautbildningen, och hon och jag ska ju jobba på samma avdelning, och det går ju inte så bra om vi båda ska vara borta då och då. Så jag får helt enkelt kliva av. Det tar emot lite, jag tycker att det är jättebra för mig själv att vara med, det är utvecklande och roligt med ett brejk från vardagen ibland, men men, sånt är livet och det kommer att bli bra ändå, det är jag övertygad om. Nu ska jag ta mig nåt att äta, kanske det blir bättre i magen sen.... ajö ajö.