Min stora Lilla Jonta

I söndags flyttade Jonathan "hemifrån"! Eller ja.... Inte riktigt på riktigt, känns lättare om jag uttrycker mig så. Det började med att Jonta sa att han började ledsna på att bo på två ställen, vilket jag absolut kan förstå! Jag har alltid sagt att barnen måste säga till om de känner så och att jag stöttar dom oavsett var de väljer att bo. Jonta tyckte dock att det var det svåraste- just att bestämma ställe. Precis i samma veva som dessa tankar dök upp var det som så att de behövde större lägenhet hos Erik, men de trivdes alla så bra så de helst ville bo kvar. Då fanns möjligheten att Erik kunde hyra ett "rum" under sin lägenhet, med dusch, toa och kokvrå, vilket Jonta så klart nappade på- i stället för att de skulle söka en större lägenhet någon annanstans. Så Jonta har alltså flyttat in i det rummet nu. Han ville ta med sina möbler som han hade här så nu står det bara en säng där uppe! Känns helskumt, men jag tänker att han ändå bor hemma fortfarande, han kommer ju äta hos oss och sånt ändå, han är ju inte ens 17 än! Men innerst inne vet och förstår jag ju att han inte kommer flytta hem och bo hos mig mer- och det känns såklart lite sorgligt. Eller inte sorgligt, men vemodigt om ni förstår? Liksom konstigt. 

I måndags började han jobba. Han har fått sommarjobb på Brännaskolan i tre veckor med vaktmästarsysslor. Ringde honom nyss och han var SÅ nöjd! Superbra handledare och trivdes kalasbra! Det känns som att han helt plötsligt är "vuxen"! Men kaffe dricker han minsann inte, trots att han sa att han skulle träna på det inför det här jobbet...;-) Nä, när de andra druckit kaffe hade han bett om en festis!...:-)

Min fina lilla stora pojke!