Jag har ett eget sovrum! :-)

Inget ont som inte för något gott med sig. Nu när Jonta flyttade blev det ett tomt rum "över" eftersom han tog med sig möbler och allt. Han propsade på att jag skulle ta det rummet. "Mamma, du behöver ett sovrum, nu slipper du ju sova i vardagsrummet!" Ja visst han har rätt, men det kändes liiite jobbigt ändå... Ni vet "tänk om han ångrar sig", "tänk om han känner att jag städar bort honom", en vanlig mammas samvete helt enkelt! Men sen tänkte jag att inget blir bättre av att ett rum står helt tomt och ekar, och skulle han ångra sig så är det ju lätt att fixa tillbaka... Så idag hjälpte Jonta och Edvin mig att bära upp min säng och sen har jag fixat och donat så nu har jag minsann ett eget sovrum! Känns ovant, jag har ju inte haft ett eget riktigt sovrum på många många år. Skulle behöva nån matta och nåt fint till väggen, men med tanke på denna spontana ändring så blev det riktigt bra och duger tills vidare. Nöjd och belåten, nu sover jag nog gott!