Nu har jag listat ut vem det är!

Hahaha, jag skrattar åt mig själv... Det är ju någon från Bjuv i Skåne som är in här och läser flera gånger på en dag. Hm.... Jag har undrat så vem denne är som är så ihärdig, morgon som kväll? Jag har efterlyst personen här i bloggen men ej fåt nåt svar... Nu har jag kommit på det!!! Det är ju jag själv!!!! HAHAHAHAHAHA!!!!!! Har nu listat ut att det är när jag loggar in från mobilen som denna ort kommer upp! Vad galet va??? Och jag loggar in från den ett antal gånger per dag ibland eftersom jag är så nyfiken på om jag fått några kommentarer! HAHAHA oj oj oj.... Jag gjorde ett test nyss för att se om min teori stämde. Jag loggade in från mobilen och vips var det en från Bjuv här på bloggen som läst för 5 sekunder sen! =) Ja det är tur att man kan skratta åt sig själv ibland, eller hur?? Jag säger då det....

Nu är klockan tio över sju och jag ska snart gå till jobbet... Eller rättare sagt så ska jag åka bil hela den långa vägen till jobbet (50 meter??). Tänkte att jag ska ha allt klart o förberett så det bara är att åka direkt till skolan så fort jag kan komma ifrån i eftermiddag, om det nu går att lösa, vilket jag hoppas. Kom just på att jag nog kommer att bli grymt hungrig i eftermiddag, eftersom jag inte hinner äta innan jag börjar och vi håller på till 19.00. Hoppas verkligen att det blir nån lite längre rast så man hinner köpa sig nåt!

Hur som helst så känner jag på mig att det kommer att bli en bra dag idag! (Och solen den skiner!)
Ha en fin dag!

Min första skoluppgift!

En av uppgifterna till försa kurstillfället i morgon är att ta med sig en text på några rader om sitt eget skrivande. Jag har skrivit så här:

Några rader om mitt eget skrivande

Så länge jag kan minnas har jag älskat att skriva. Tidigt var jag intresserad av de olika bokstäverna och lärde mig dom snabbt.

När det var dags att börja i skolan fick man komma dit tidigare och göra ett slags test för att se vad man kunde kunskapsmässigt när det gällde läs och skriv. Jag minns att jag kunde alla bokstäver utom lilla q.

Under hela skolgången gillade jag starkt när vi fick skriva uppsatser i svenskan. I årskurs sju började jag på allvar skriva dagbok, och det har jag gjort sen dess. Man kan säga att jag har en ganska stor hög med dagböcker vid det här laget. Jag försökte mig även på en och annan novell under tonåren. Jag har alltid känt att jag vill göra något av mitt skrivande, men har aldrig kommit på hur och i vilken form. Jag fullkomligt älskar när jag får formulera mig i skrift. För ett par år sen skapade jag en blogg där jag skriver dagligen. Det är ett bra sätt att få utlopp för skrivandet, även om jag ofta skriver om sånt som kanske för andra är ointressant. Men människor läser det jag skriver, och det är något som har blivit viktigare för mig på senare år, att det inte längre bara är jag själv som läser.

Som person är jag väldigt känslig och djup av mig. Skrivandet har alltid fungerat som balsam för själen, vare sig jag mått bra eller dåligt. Man kan nog jämföra mitt behov av att skriva som andras behov av att motionera. Jag skulle helt enkelt inte må bra om jag inte fick skriva! Jag har lärt mig massor om mig själv genom mitt skrivande. Ibland plockar jag fram mina gamla dagböcker och läser i dom, och då kan jag komma fram till saker om mig själv som jag inte hade reflekterat över innan. Att olika händelser i mitt liv har påverkat mig till att bli den person jag faktiskt är idag. Skrivandet har givit mig en ökad självkännedom.

Ju mer jag skriver, ju mer vill jag skriva!



Catarina Hallgren 2011-09-01

 
Tror ni det duger?? Det var ju ingen jätteuppgift direkt och jag har bara beskrivit det precis som det är. Inga krusiduller. Får väl skriva ut det på jobbet i morgon. Det är snabba ryck med allt nu!

Just nu tänker jag på...

...att jag saknar mina go´-troll förskräckligt mycket, och att jag önskar att det vore april i stället för september.  Då skulle hela sommaren ligga framför oss i stället för bakom oss....

Hur kan man mentalt förbereda sig så att inte hösten o vintern ska bli så jobbig? Varje år är det samma sak, jag börjar gruva mig redan i augusti och sen är jag halvt deprimerad hela den hemska årstiden. Jag försöker tänka positivt, men just när det gäller det så är det så svårt. Varför har man inte en inbyggd knapp som man kan trycka på om man hellre vill gå i ide?? Om jag skulle ha "uppfunnit" människan så hade det i alla fall varit ett självklart tillbehör! ;-) Eller så kan man ha ett ihopfällbart landskap som de har i Långbens husvagnssemester på julafton. Ett konstant sommarlandskap. Det vore nåt det. Fast nu tror jag fantasin skenade iväg en aning...=)

Hoppas åtminstone att vintern kommer sent. Hösten står jag i alla fall ut med lite bättre än vintern.

Lade mig på sängen tidigare på eftermiddagen och skulle läsa lite i en bok jag håller på med.... vad hände? Jo jag somnade igen och sov i mer än en timme. Jag som normalt sett aldrig sover på dagtid. Vaknade av att Lottis ringde och sa att det inte blev nån tjejmiddag i kväll för hon hade migrän. Det var nog enda gången någonsin jag nästan tyckte att det kändes skönt att det blev flyttat. Kände mig allt annat än pigg. Och så en bra sak till...nu har vi det kvar i stället! Nåt att se fram emot...Fast jag tycker så klart synd om Lottis som har migrän så ofta, det måste vara hemskt! Nu ska jag snart lägga mig och göra ett nytt försök att läsa i boken...den är ju bra så jag vill ju veta vad som händer...

Sova gör susen

Så som jag sov igår och i natt har jag  nog aldrig gjort. Men det verkar ha gjort susen för förkylningen för nu mår jag mycket bättre. Har bara lite ont i halsen nu och det står man ju ut med, så i morgon är det tillbaka till brottsplatsen som gäller! ;-) Har dock ett litet problem. Jag vill börja på kursen har jag kommit fram till. Ett steg i rätt riktning. Loggade in o läste lite mer ordentligt, och då visar det sig att vi ska samlas 14.30 i morgon på högskolan. Jag slutar inte förrän 15.00 egentligen. Och vi har alltid så himla många barn så det brukar vara svårt att gå tidigare. Jag får helt enkelt ta upp mitt dilemma på veckomötet i morgon och se om det går att lösa på nåt vis. Jag måste ju gå strax efter två i så fall om jag ska hitta till rätt ställe o sånt. Och det är bara en gång, sen studerar man ju hemma, och har en sista återträff i maj nästa år. Det ordnar sig nog. Men sen när jag läste mer så var det ju uppgifter man ska ha gjort tills i morgon, bla läst en bok, och skrivit en text. Det är ju omöjligt att hinna när man fick veta igår att man har kommit in! Det får de ha förståelse för. Skriva texten hinner jag kanske, det är jag ganska snabb på, men läsa en bok tills i morgon kan de ju glömma att jag hinner! Dessutom måste jag på bibblan och söka efter alla böcker. Jag vet verkligen inte om jag gör rätt som hoppar på den här kursen, men när jag läser välkomstbrevet där det står om innehåll i kursen så känns det som att den är som gjord för mig. Dessutom tror jag ju alltid att allt som händer har nån mening och det är nog nån mening med att jag kom in, fast jag stod som tolfte reserv och skickade in en på tok för sen ansökan. Jag måste göra ett försök i alla fall. Annars får jag inte veta. Det känns ju som hela jag är fylld med bokstäver och ord som bara vill ut på nåt vis!!!! =) Skrattade för mig själv när jag läste i mina gamla dagböcker sen tidigt 90-tal... På ett ställe stod det: "Det enda jag vill är att skriva, skriva, skriva, fast jag vet inte vad jag ska skriva om, men jag vet att jag vill skriva". Redan då. Det är dags att ta tag i det på nåt sätt, eller hur?

Nu blev det svårt...

Loggade in på mailen nu i kväll och upptäckte att jag har kommit in på kursen på högskolan! Jag hade ju släppt det där helt o hållet eftersom jag stod som tolfte reserv. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Den börjar på fredag eftermiddag, efter mitt vanliga jobb....oj vad svårt det blev. Känns stressigt att fixa med all litteratur och sånt.... fast jag minns ju hur det var 1994, när jag vickade som barnskötare i Ljusne. Då ringde telefonen och en röst från Härnösand sa: "Hej, du är välkommen till Mitthögskolan i morgon bitti kl 8!"... Då kom jag in på förskollärarutbildningen på reservplats. Snacka om snabba ryck, och då hade jag ju inte ens en bostad, jag var 20 mil härifrån och hade aldrig ens varit i Härnösand. Men det ordnade sig det med, jag var ju där kl 8 dagen efter! Jag menar, nu har jag ju åtminstone en bostad...;-) Hur svårt kan det vara liksom? Men ändå, det vore enklare om nån kunde bestämma hur jag ska göra!

Överkörd

Jag fick så lov att stanna hemma idag ändå. Kände mig överkörd när jag vaknade, och hemskt ont i halsen. Ringde jobbet, och sen somnade jag om till halv tolv... så nåt skumt är det allt. Jag som är morgonpigg i vanliga fall. Har legat i sängen precis hela dagen förutom när jag klivit upp och ätit. Inte likt mig. Har inte ens klätt på mig utan svansar runt i nattlinne och lortigt hår!  En positiv sak med dagen är att jag börjat räkna pro-points igen. Nu jäklar är det bara att köra på igen! Hur tråkigt det än känns... Har skött mig felfritt hela dagen. Alltid en start. Nu är klockan åtta och det känns som jag snart kan sova igen. Nu vill jag bli pigg, känner för att hitta på nåt i helgen, åka nånstans eller nåt, men då kan man inte vara så här off.
Nu åskar det ute igen, för andra gången idag. Så länge det inte börjar blixtra så... usch, det gillar jag inte! Usch, hann bara nämna det så blinkade det till...nu stänger jag ner datorn....Natti natti.

Krasslig och fet

Har varit en död sill hela dagen. Vaknade var tionde minut hela natten (ok, kanske en överdrift, men det kändes som det!). Var på jobbet 6.30 och sen har jag varit hur trött som helst hela dagen lång. På eftermiddagen började jag dessutom känna mig mer och mer krasslig. Halsen och huvet (för att gnälla lite igen...). Kände mig som jag blivit överkörd och hade inte nån energi alls till någonting. Började tänka på morgondagen. Vi som ska till skogen med hela förskolan i morgon. Brist på vikarie, dåligt samvete...ifall jag skulle bli sjuk...Tog för säkerhets skull med mig lite telefonnummer till de få vikarier vi har när jag gick hem, ifall jag skulle bli tvungen att ringa in någon. Kom hem, lade mig raklång på sängen och låg där nån timme. Sov inte, men sen kände jag mig ändå piggare, så min tro och förhoppning är att det blir en vanlig arbetsdag i morgon ändå. Skönt! Känner inte att jag har varken lust eller råd att vara sjuk. =( Dessutom är det tjejmiddag hos Lottis på torsdag, och den vill jag definitivt inte missa! Känns som vi har haft ett låångt uppehåll nu under sommaren, så det ska bli roligt att ses alla fyra igen.

På tal om middagar och godsaker så tog jag mod till mig och ställde mig på vågen igår morse. Har ju slarvat en hel del över sommaren, eller rättare sagt från juni till nu. Hokus Pokus så var fläsket tillbaka! Snabbt gick det som alltid. Nästan sju kg har jag gått upp! Hur sjukt är inte det??? Ok att jag har slarvat under tre månader, men är det normalt att gå upp så snabbt i vikt?? Jag börjar på allvar tro att det är nåt fel på min kropp. Vill bara grina och gömma mig under täcket. Men i stället ska jag tjata på mig själv att ta nya tag igen. Jag kan ju inte ge upp helt när jag gjorde det så bra!!! Besviken på mig själv ändå. Det var ju just det här som inte fick hända.