Operation och ruskväder!

Idag var det äntligen dags för Thea att operera sitt nageltrång på Sundsvalls sjukhus. Hon fick en låda på tån när hon var yngre och var på förskolan. Tån har krånglat sen dess, men nu hoppas jag att det är färdigkrånglat! Operationen gick i alla fall bra, det var "bara" bedövningssprutorna i tån som gjorde ont. Jag gjorde själv exakt samma operation för 30 (!) år sen och jag kan fortfarande minnas hur jäkla ont det gjorde med sprutor i stortån! Men hon var så tapper min lilla gumma och nu hoppas jag att det onda ska hålla sig borta! 

Ute har det varit rått och regnigt idag, riktigt ruggväder! Var så frusen när jag kom hem att det blev en kopp hett te under filten i soffan! Burr! Från den ena sjukan till den andra så har jag äntligen fått tid hos reumatologen för mina armar. Den 18 november är det dags.

Samtal runt middagsbordet...

Edvin:"Åh nej, idag är det söndag, då är det skola i morgon!"

Jag:"Fast du verkar ju ganska positiv till skolan nu ändå?"

Edvin:"Ja, det är faktiskt kul, men det är ju ännu bättre med helg om man får välja!"

Thea:"Jag tycker det är jättekul i skolan...

Jonathan:"Nu för tiden gör det mig inget alls att det är måndag i morgon, jag har absolut inget emot att gå till skolan!"

Är det här verkligen mina tre barn?!?

Tror nästan inte mina öron, men jag blir väldigt glad!!!

Vinterförberedelser...

Idag har jag och Edvin hjälpts åt att bära in utemöbler, grill, krukor mm i förrådet. Känns lite vemodigt på nåt sätt. Har även (bli inte chockad nu!) burit IN julsaker, julgran och snöspadar! Nej det låter verkligen inte klokt, jag vet. Men när snön väl har lagt sig går det inte komma in i det där förrådet med den gamla kärva dörren, så här gäller det att vara förberedd! Så nu får julgrejer och gran stå i kartonger på övervåningen tills det är dags för det. 

Känns i alla fall skönt att ha fått undan utemöblerna, nu är det bara studsmattan kvar och den ska jag få hjälp med av Helen o Lottis nån dag.

Jag har också varit till psppersinsamlingen med kartonger sen förra julen och flytten, är jag inte snabb så säg? ;-)

Jag har varit ovanligt energisk den här veckan måste jag säga. Fått mycket gjort! Kanske borde städa lite också när jag ändå är igång? Eller.... Nja....känns inte så lockande när jag tänker efter!

Lördagskvällen...

En liten uppdatering så här på lördagskvällen. Jag överlevde. Hade övat mig på att vara positiv innan så jag for dit med åtminstone ett försök till att vara det. Väl där när jag blev muntligt instruerad om hur toastjärnet funkade, kaffebryggaren, korvkokningsgrejen, rattar som skulle vridas, knappar som skulle knäppas på och stängas av, vad som fanns vart och vad som skulle slängas var, hur det skulle städas och var nyckeln skulle lämnas osv....då höll jag  på bryta ihop i värsta hjärtklappningen. 

Men hur illa det än var så gick det ju ganska bra ändå. Vi fick till ett fungerande system rätt snabbt, jag och den andra mamman. Hon skötte kassapparaten och pengarna och jag gjorde toasts, kokade kaffe och serverade varmkorv mm på löpande band. Det är ju det med pengar och räkning som jag gruvat mig allra mest för, men nu delade vi ju upp det på ett bra sätt! SÅ skönt att det är bortgjort för den här gången. Var inte hemma förrän efter halv tio.

Nu ska den här handbollsmorsan gå och sova! God natt...

En långsam lördag

Idag har jag en sån där dag då jag vill hitta på nåt, men tar mig inte för något alls... Har mest varit hemma och gjort ingenting. 

Thea ska sova hos kompis i natt. Jonta ska sova hos kompis i natt... Och själv ska jag ju tillbringa kvällen på Öbackahallens cafeteria. Tjohoo vad kul! ;-/ Det ska enl schemat vara färdigjobbat kl 21 och då hinner jag i alla fall hem till 21.30 då sista delen av "Det blodröda fältet" börjar. Jag tycker det har varit en bra serie! 

Får se om åtminstone Edvin tänker sova hemma eller om han också ska ut på äventyr?

Idag är det Kanelbullens dag. Tur att jag  bakade igår så vi fick oss en bulle! :-)

Massage, bullbak och en tatuerad son

Idag har jag varit på massage! Hur ofta är jag på det? Typ aldrig... Eller en gång vart tionde år... Skönt var det i alla fall, och ack så ont på sina ställen...Antar att det är då man behöver det som bäst!?

Energi gav det tydligen i alla fall för när jag kom hem satte jag igång att baka bullar! Det händer inte heller så ofta.

Sen blev det lax och potatis till middag. Vi andra passade på när inte Jonta skulle äta hemma. (Han gillar inte lax). Jonta åkte nämligen med bussen till Sundsvall där han äntligen fick göra sin efterlängtade tatuering (16-årspresenten). Han har varit så säker på sin sak i flera år nu. Att han vill ha kinesiska tecken som står för att familjen betyder allt! Hur fin tanke är inte det? Ordagrant betyder just dessa tecken "Familjen under ett tak", men budskapet är det samma. Bara för att han stått fast vid samma sak i flera år redan och för att budskapet är så fint så fick han vår tillåtelse, trots att han är under 18. Han blev supernöjd och jag tycker att det blev jättefint! 

Tankar från en obekväm idrottsmamma...

Oktober? Redan? Skumt.

Dagarna bara passerar och denna vecka har även handbollen kört igång för Theas del, två gånger i veckan nu...

Det första som hände när vi klev in i hallen var att jag fick en Newbodykatalog tilldelad i handen, bara att sälja! Två minuter senare var en mamma på mig o ville ha mailadress till mig för ett "cafeteria-schema", jag ska visst "jobba" och baka till nån idrottscafeteria, stå där hela lördagskvällen till att börja med! 

Tårar i ögonvrån på en gång. Om det åtminstone vore frivilligt! Nyckel till cafeterian ska hämtas på en adress i stan, pengar lämnas på en annan.... Om någon kunde fatta hur galet stressad sånt här gör mig! Jag får på riktigt bita mig i läppen för att inte grina hysteriskt som ett barn! Jag känner mig SÅ obekväm i alla "idrottssammanhang" så man kan inte tro att det är sant! Hurtiga mammor o pappor i snygga dyra träningskläder som pratar glatt om mål och snygga passningar. Själv står jag där och känner mig som en säck potatis som inte ens fattar vad de pratar om. Hemska minnen från skolgymnastiken... Stark känsla av utanförskap...Finns det terapi för sånt här?!? ;-) Har oroat mig för lördagen halva natten! Dessutom vill jag inte ansvara för sånt som har med pengar att göra eftersom jag har mattekunskaper noll.

Men ingen talan verkar man ha när det är i idrottssammanhang. Jag är jätteglad att Thea har intresse för idrott. Men jag retar ihjäl mig på att man även som förälder förväntas ha ett brinnande intresse och tvingas in i det. Självklart vill jag titta på hennes matcher osv, men att mina egna lördagskvällar ska gå till att sälja fika åt andra gillar jag inte alls. Speciellt inte eftersom det inte är Theas lag som spelar då. Vilket jäkla påhitt.

Önskar att jag också vore en "riktig" idrottsförälder. Som alla andra.