En dag med mycket känslor i ett enda virrvarr. Först och främst fick jag en avskedspresent av min kollega Kalle. Han har semester nästa vecka när jag slutar. Fick en fin blommig påse med två skumtomtar i. :-) Han vet att jag och Gunilla har ett stående skämt om att alla karlar är skumtomtar så det var en rolig grej, och omtänksamt.
På eftermiddagen fick vi ytterligare tråkiga besked om dessa uppsägningar och kontrakt hit och dit som gjorde att det blev lite begravningsstämning i fikarummet. Vi blev så bedrövade att vi bestämde oss för att gå hem trots att arbetsdagen inte var slut. Packade och gick ut till parkeringen. Kalle hade gått innan mig och såg inte att jag kom, så när jag var bakom hans bil på väg mot min märkte jag att han började backa ut! Jag skulle skynda mig så jag inte skulle bli påkörd. Dock hade det kommit underkylt regn så jag halkade och slog i bakhuvudet med en smäll samtidigt som jag liggandes ser Kalles bil backa mot mig!!! Så där ligger jag i kolsvarta mörkret och grinar och kravlar som en galning i lera för att inte hinna bli överkörd! Jag hann precis undan och kom upp o vinkade åt Kalle att stanna. Han hade ju inte sett mig och undrade vad som hade hänt. Jag stod där alldeles lerig, grinade och skrattade hysteriskt och skakade som ett asplöv för jag blev så himla rädd! När jag upptäckte att jag trots allt inte hade släppt påsen med skumtomtarna blev det hela en enda stor komedi i mitt huvud och både Kalle och jag skrattade hejdlöst. När jag väl satt i bilen började jag tokgrina i stället, tror jag var lite chockad...
Nu har jag i alla fall varit hemma en timme och börjar lugna ner mig. Har ont i bakhuvet och i ryggen och på knäna efter kravlandet, men det hade kunnat gå betydligt värre, så jag är rätt tacksam åndå.
Och skumtomtarna har jag ätit upp!😂
Ja vilken dag det blev...
