I morgon kommer Gunilla hit och det ska bli så kul! Från att ha träffats varje dag under veckorna känns det nu som jättelänge sen! Saknar henne, och alla andra på Folkuniversitetet också för den delen. Och jobbet i sig. Åh vad jag saknar det. Tänk om allt bara kunde bli som förr. Men det kommer inte hända.
Ledsamt. Men jag försöker tänka positivt ändå, jag måste.
Förskoleklass/skola är nytt för mig= nya erfarenheter, det är alltid bra.
Lönen är betydligt bättre när jag jobbar inom det område jag är utbildad för, så det är ju också positivt.
Jobbet där jag är just nu ligger ungefär på tre minuters promenadavstånd, det är också bra.
Jag får lära känna nya människor igen, det är alltid roligt och utvecklande.
Jag slutar två på fredagar för tillfället. Najs.
Om man inte har nån matlåda så finns det ju mat på skolan...
Ja det finns faktiskt positiva saker.
Det finns nackdelar också, men jag ska försöka att inte fokusera på dom, det blir så tråkigt då.
Yogan i tisdags var bra förresten, jag ska fortsätta med den, tror det är bra för mig.
Igår kväll tog jag och Ann en välbehövlig promenad, måste försöka komma igång med dom igen, gör ju inget alls i motionsväg nu, helt omotiverad! Däremot kör jag Viktväktarna för trehundrafemtiofjärde gången nu, sen nyår. Har gått bra hittills utom förra helgen när Madde var här, då blev det lite godsaker. Önskar så att jag någon gång skulle lyckas. Gå ner dit jag vill och stanna där. Men jag känner mitt jojo-liv vid det här laget. Upp o ner och upp o ner, hela tiden! Såå tråkigt. Men jag säger som jag brukar, får vara glad så länge jag åtminstone försöker.
Om det ändå vore så här enkelt....🤣
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar