Vi är ju lite konstnärliga allihopa i vår familj, vilket mest gett sig uttryck i bild och skapande. Jonathan har på sista tiden intresserat sig mer och mer för att spela gitarr. Jag sökte till musikskolan åt honom förra hösten, men han kom aldrig in, så jag antar att det var fullt. Dock har han tränat mycket själv, hos kompisar, på skolan och på sin el-gitarr som han har hos Erik. Han har lärt sig att spela en hel låt som heter Morticians daughter, med Black veil brides som tydligen är nåt han gillar. På eftermiddagen när jag var ute på jobbet kom han förbi och ville prata med mig över staketet. Han var strålande glad och berättade att han och en annan kille hade suttit och nynnat på låten idag och att en massa andra hade samlats runt om och tyckte att det var bra. Sen hade han fått beröm av sin musiklärare över att han kunde sjunga så bra! (!), så det hade slutat med att han och den andra killen hade sjungit och spelat hela låten för klassen! Han var så stolt över att han hade vågat göra det! Han sa att hjärtat hade pickat hårt! Då kände jag att jag blev alldeles tårögd! Vad modigt, och kul att höra att han kan sjunga! Det är ju mer än vad jag har fått höra, för han brukar inte direkt sjunga för mig! ;-) Men nu blev jag väldigt nyfiken så jag måste nog tjata till mig lite skönsång jag med! Intressant! Måste nog införskaffa en vanlig gitarr åt honom också!
Bilden är från i somras när vi var hos pappa o Marie i Sandsjö.
1 kommentar:
Har en ungdoms akustisk gitarr som bara står. Och återigen, läs vad du själv skrivit och ta åt dig din roll och ditt engagemang som mamma, du vet vad jag menar :) /Micke
Skicka en kommentar