Det är så pirrigt det här med det nya jobbet!!! Känslorna åker upp och ner hela tiden och jag vågar liksom inte vara så glad som jag nog egentligen förtjänar. Jag får ingen riktig klarhet i hur mycket jag behöver läsa in. Har fått ett klart och tråkigt besked att jag måste ha en lärarexamen till att börja med om jag ska läsa in behörighet till sfi-lärare sen. Det räcker INTE med svenska som andra språk som alla trodde först. Sen är frågan OM jag skulle trivas så bra så jag skulle vilja göra det, hur lång är vägen dit? Eftersom jag trots allt har en förskollärarexamen måste jag väl rimligtvis få tillgodoräkna något? Men ingen verkar kunna svara, har både mailat och ringt både Skolverket och Miun. Ska göra ett nytt försök till veckan. Om vägen är för lång och krångligt att inte inläsning är möjlig, vad händer då efter de 6 månaderna? Jag gillar inte ovisshet.
Var på möte med försäkringskassan, Previa och facket idag. Alla var så positiva till det här som vi hade att berätta, så även jag, men det finns ingen riktig förståelse för att jag ändå är orolig. Jag är inte den där personen som chansar hej vilt här i livet, jag vill veta vad som händer och framför allt vill jag veta hur min ekonomi ser ut. Tjänsten kommer aldrig kunna bli tillsvidare om jag inte har behörighet, och vikariat är ju just ovisst. Men å andra sidan så är det ju så att om detta inte hade dykt upp så hade jag varit i ett ännu värre läge just nu. Då har jag förmodligen inte varit berättigad mer sjukpenning och då hamnat i uppsägningsläge i stället, och det har ju varit ännu värre. Hur som helst ringde jag just till rektorn på "nya jobbet" och talade om vad som sagts på mötet. Och med ens kändes allt så bra igen. Jag har sällan känt mig såå välkommen till en arbetsplats, de känns otroligt omhändertagande och gulliga. Det ska bli riktigt roligt att börja där på måndag! Det blir två veckors arbetsprövning i stället för en, och det känns ju bra. Det är nog mycket att sätta sig in i när det för mig är en helt ny typ av verksamhet.
Jag måste försöka vara glad i stället för att oroa mig hela tiden. Ja, jag ÄR glad! Dags att fira kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar