En tanke

Varje dag träffar jag människor som kommit hit på grund av krig. Både kollegor och deltagare. Människor som blivit mina vänner. Ofta- inte bara ibland, utan ofta kommer någon på morgonen och är ledsen pga att tex "Igår dog en vän till mig av en bomb i Syrien", eller "Igår dog min brors fru i en bilbomb" osv. Jag har också mött en del som inte ens vet om deras anhöriga är vid liv. Vi kan inte föreställa oss vad de här människorna går igenom. Det som händer oss bara i fantasin händer i deras verklighet. Jag vill bara att alla ägnar detta en tanke en kort stund. För medmänsklighet och tacksamhet. Jag är SÅ tacksam att jag och min familj/ mina vänner lever i Sverige. Jag påminns om detta varje dag och ville just nu bara påminna just dig som läser också.

Tacksamhet.