Idag fick jag ett vansinnesutbrott. Ett riktigt utbrott, och det är inte ofta sånt händer kan jag lova. Jonathan berättade för mig i förrgår att han har matteläxa till på tisdag. "Ok, då ska vi fixa det" tänkte jag optimistiskt.
Idag plockade jag fram boken och bad han visa mig vad han hade för läxa. Han visste knappt vilka sidor det var, men om det var det han trodde så var det flera sidor. Jag erbjöd mig att hjälpa honom och att vi skulle starta med det nu, men då satte han vrångsidan till och vägrade. Började tjafsa om att han minsann vägrar göra matteläxa på ett lov osv. Jag försökte lugnt och sansat övertyga honom att han måste börja nu annars skulle han ha allt kvar på måndag, och det säger sig själv att det inte fungerar! Men han var anti, anti och totalvägrade. Till sist blev jag så rasande arg att jag tog hela hans mapp med mattebok och skrivhäfte och slängde det i golvet allt vad jag orkade så det bara small. Sen drog jag hela ramsan om vad vi hade kommit överens om på utvecklingssamtalet gällande läxor o dyl.... Jag blir verkligen VANSINNIG!!!! Skulle kunna börja grina av ren vrede. Här är man snäll och vill hjälpa till och vad får man för det??? Jag tycker inte heller att det är roligt med matte, har alltid hatat det, men man måste ju göra sitt bästa ändå.
Är det nu allt "tonårs-gnabb" ska börjas?? Suck och stånk vad jobbigt, jag blev alldeles slut av det här. Som pricken över i kom han in efter en stund, hämtade min kalender i köket och kom in i vardagsrummet, drämde den i golvet med en smäll och sa: "Så där ja, nu är vi kvitt!".
What a day!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar