Vänskap

I helgen har jag haft besök av min kloka fina vän Monika. Vi är tremänningar men lärde känna varandra först i 11-12 årsåldern när vi började brevväxla. Sen blev vi de allra bästa vänner och så har det varit och är fortfarande. Ibland pratar vi ofta i telefon och ibland går det längre tid emellan, men vi finns alltid där för varandra och kan prata om allt. När vi väl träffas, som brukar bli bara ungefär en gång om året, så har vi galet mycket att prata om. Det blir alltid rena rama terapin och energipåfyllnadstid, så även denna gång. Det är verkligen prata som är fokus. Så himla skönt. Igår tog vi dessutom en promenad till ett av världens finaste ställen där jag bara varit en gång tidigare, ut mot grottorna vid Smitingen. Inte riktigt hela vägen men till klipporna intill där världens vackraste vy breder ut sig över havet. Måste ses i verkligheten för att förstå hur fint det är där. God mat har vi såklart också hunnit med. En superhärlig helg med solsken till på köpet. Idag åkte hon hem med tåget och jag har fixat ute. Plockat in utemöbler och sånt för vintern. 

Tack för en fin helg!