När livet vänds upp och ner

Det har varit en minst sagt HEMSK vecka. Ekonomin på min arbetsplats är inte den bästa och det ska bli STORA nedskärningar. I måndags kom chefen från Sundsvall och meddelade oss det hemska. Det är sammanlagt mer än 6 tjänster som ska bort. Vi är flera som får  sluta och andra erbjuds mindre arbetstid. Jag tillhör de som får gå helt o hållet. Vi har gråtit hysteriskt. Vi har tröstat varandra, vi har även skrattat hysteriskt för det är trots allt styrkan vi har tillsammans, att kunna ha roligt. Men det är sååå hemskt. Nog hemskt att bli arbetslös, men det hemskaste är ändå sorgen i sig att splittras från detta fantastiska gäng, både personal och deltagare. Kan inte fatta. 1,5 år har gått sen jag tog steget och sade upp min tjänst i kommunen. Jag ångrar det inte en sekund, men nog tycker jag att jag hade förtjänat något mer bestående än 1,5 år på nya arbetsplatsen som varit min bästa och roligaste i hela livet! Jag hoppas det löser sig med jobb. Min största mardröm är att tvingas gå tillbaka till förskolan igen. Jag vill verkligen inte det. Men just nu måste jag hålla alla dörrar öppna och söka allt som går att söka. Är inte uppsagd på papper ännu och facken håller på förhandlar och sånt. Men jag har fått det hemska muntligt och det är nog så illa. Vill dock veta slutdatum. 

Ja en vecka med tusen känslor i ett enda virrvarr. Men allt brukar ordna sig till slut.  Synd bara att jag ska genomgå denna process igen. Det är jobbigt.