Det har annars varit en vanlig dag på jobbet. Precis när jag gick ut genom grinden på jobbet ringde Jonathan och frågade om jag hade slutat jobba. Jag sa att jag precis var på väg till fritids för att hämta Thea. Då sa han: "Du kan gå hem i stället mamma, jag hämtar henne jag så slipper du, jag är ändå på väg hem från Kackela!" Goa unge! Det är så mycket värt att få sån hjälp ibland när man annars gör allt själv. Det har varit lite känslomässigt jobbigt idag. Mina tankar har varit hos brorsan och Linda, då ytterligare en nära vän till honom/dom har gått bort, alldeles för ung. Hade jag haft mer ledighet att ta ut skulle jag ha åkt hem till Söderhamn på stört. Skulle bara vilja finnas där, även om det inte hjälper. Mår så dåligt när någon närstående mår dåligt att jag själv skulle kunna sätta mig och storgrina! Det är såå orättvist vad mycket hemskheter som hänt nära vänner till dom det sista året. Man tror knappt att det är sant. Men det är det tyvärr. Önskar jag kunde göra något. Men det kan jag inte. =(
Efter regn kommer solsken. Ibland känns den där solen dock väldigt långt borta.
Nu ska jag tänka på annat och se på Idol med barnen.
Hur kan den här lilla plutten ha börjat i årskurs nio idag? Det här fotot känns ju som alldeles nyss! En av de tre lyckligaste dagarna i mitt liv.... |
2 kommentarer:
Ja ibland känns det mesta hårt och orättvist...
Ja fruktansvärt...:-(
Skicka en kommentar