Orolig...

Jag är väldigt lugn när det gäller sjukdomar, sjåsar inte upp mig eller besöker doktorn i onödan. Men det går till en viss gräns då även jag blir orolig! Idag när Thea vaknade hade hon bara 37,7. Hann känna en strimma av hopp för en stund. Hon var dock lika matt och orkeslös, så jag bestämde mig för att åka ner på jouren i alla fall. Väl där kollade de åtminstone upp henne ordentligt, stick i fingret och sånt. Fick dock samma diagnos som sist. Influensa, inget att göra...Jag önskade faktiskt att det skulle "vara nåt" så hon kunde få penicillin och bli bra, men inget biter på denna influensa som enl sköterskan där "sprider sig som en löpeld genom stan". Fick åka hem med min kritvita sjukling igen och när vi kom hem hade hon 38,7 igen...:-( Hon var så slut när vi kom hem så hon kräktes igen. Jag känner att jag har nära till tårarna nu. Frustrerad, ledsen och orolig för hennes skull. Stackars Thea.