Tänk om allt var som förr...

Vissa dagar saknar jag mitt förra jobb och mina förra kollegor och deltagare så det gör ont i mig! Idag är en sån dag. Vill poängtera att det inte är nåt fel på vare sig stället eller människorna där jag är nu, men ingenting kommer någonsin bli som det var förr. Åh vad jag är ledsen över att det blev som det blev. Den sorgen kommer aldrig försvinna. Jag blir fortfarande alldeles tårögd när jag tänker på det. 

Idag kom det ett mess från en kursdeltagare på lunchen. Det gjorde inte saken lättare.

Blev alldeles tårögd. Jag bara önskar att allt var som förr. Att jag vore där, att vi skrattade som förr och att inget av det hemska någonsin hade hänt.

😕😭