När livet känns bläh.

Usch, går omkring med en oroskänsla kombinerad med vidrig stress i kroppen. Känns inte alls bra! Igår kväll bröt jag ihop och satt här och stortjöt i min ensamhet. Är bara totalt slut. Bekymren kring min älskade lillebror i kombination med jobbet och annat. Är inte ute efter sympatier, vet att det finns de som har det värre. Måste liksom bara få ur mig, det är ju sånt jag har bloggen till. Många som bloggar skriver bara om det positiva och rosa skimret i sina liv. Hur fint och fantastiskt allting är utan bekymmer. Jag tror inga liv ser ut så. Det går ju både upp och ner, och just nu lutar det lite neråt här, och det måste ju också få komma ut. Annars skulle jag nog spricka. Orkade inte ens gå på Theas föräldramöte i kväll. Matt och ont i huvet. Vägrar känna mig som en dålig förälder för det, brukar alltid gå på allt annars. Nä, tacka vet jag soffläge och Idol när man mår så här. Efter regn kommer solsken, det har jag alltid sagt. Så blir det även denna gång! *tänk positivt, tänk positivt*.