Handskrivna brev

När jag var i tonåren så var nog bland det bästa jag visste att skriva brev. Det var ju väldigt vanligt då före datorernas tid att man hade brevvänner. Man köpte fina brevpapper som man skrev på och väntade med spänning på svaren. En av mina flitigaste brevvänner var en av mina bästa väninnor (och även tremänning) Monika. Vi skrev ofta, ofta, långa brev om allt och ingenting. Sen liksom upphörde det där med handskrivna brev på nåt vis. När Thea var hemma med lunginflammation och jag var hemma hela dagarna fick jag för mig att jag skulle skriva ett handskrivet brev- Till Monika. Sagt och gjort. Jag skrev ett brev, det var riktigt ovant, men roligt på nåt vis ändå. Nån vecka senare fick jag ett svar, och då skrev jag igen. Idag kom ett svar även på det, så det första jag gjorde idag när jag kom hem var att sätta mig och skriva ett svar igen...Nu tror jag ju inte att det kommer att bli som förr bara för det, att vi börjar brevväxla på riktigt igen, men det blev en kul grej just nu. Det är ju såå mycket roligare med ett brev än bara räkningar med posten. Skillnaden nu motför då är väl själva papperet. Man hittar nåt randigt kollegieblock som man river ut en sida ur, som om man har tur, ingen redan har ritat på... Jag har ju som bekant alltid gillat att skriva, i alla former, men jag tycker det är lite sorgligt att handskrift nästan har "dött ut". Det finns på något vis något värdefullt över handskrift tycker jag. Det är inte samma sak att läsa ett mail som att läsa ett riktigt brev. Så det så. Skriv mer brev! Gärna till mig! =) Och om du inte vill eller orkar det så blir jag jätteglad över små kommentarer här på bloggen också...;-)