Familjen som älskar alla sporter...

Jaha nu är det dags för eländet som jag väntat på. Skridskor och skidor på skolan. Edvin skulle åka skridskor på idrotten idag. Han hade värsta ångesten innan och talade om för mig att han minsann tänkte vägra. Och så var det verkligen. Hur jag än försökte lirka och locka med allt möjligt så vägrade han. Jag tyckte att vi kunde gå och träna när ingen såg på kvällarna eftersom det handlar om att han har dåligt självförtroende för att han inte kan. Men icke sa nicke. Det slutade med att jag fick skriva ett brev till fröknarna och förklara läget. Jag bad även dom att prata med Edvin om detta. Sagt och gjort. Han hade stått och tittat på när de andra åkte skridskor. Nu hade jag fått ett mejl från fröken där det stod att de pratat med Edvin och att han hade fått sett att det fanns fler som "inte kan så bra", och att han hade lovat att han skulle "träna" i veckan och vara med på tisdag.
Puuuh vilken pärs. Jag känner igen mig själv så mycket. Jag förstår honom verkligen och den där känslan är inte rolig. Samtidigt vill jag ju peppa honom att vara med, jag tror ändå att han skulle tycka att det var roligt om han väl försökte. Nåja, nu måste jag ner i förrådet och leta fram skridskorna åt honom så vi får ut och prova i morgon. Frågan är hur jag ska hitta nåt i mitt stökiga förråd??