Ur barns munnar

Ibland ber barnen om att få höra nåt roligt som de gjort eller sagt när de var små. Igår när vi satt och åt middag var det en sån gång. Jag har ju berättat så mycket för dom, men igår fick jag gräva långt bak i minnet och berättade om när Edvin var liten och jag satt och cyklade på en motionscykel i sovrummet. Han var kanske 3 år eller nåt sånt och kom in och studerade mig och cykeln. Efter en stund sa han: "Mamma, det är nåt fel på hjularna"... Jag förklarade att det inte alls var nåt fel utan att de skulle se ut så där. Edvin fortsatte att titta en stund och sa sen:"Äh, nu puttar jag på dig, du kommer ju ingen vart!!!" Berättade även om när Thea var i samma ålder och jag höll på med något inne i hennes rum. Thea berättade att hon lekte hund och jag svarade väl ungefär "jaha vad kul". Efter en stund kände jag nåt varmt på benet och då hade den förbaskade ungen kissat på mitt ben, på riktigt.... "Ja, jag sa ju att jag leker hund" var hennes kommentar. Vi pratade även om när Thea var nyfödd och Edvin stod och tittade när jag bytte blöja på henne. Hans ansiktsuttryck förändrades markant och han såg helt förskräckt ut och utbrast: "Men mamma, det är nåt fel!!! Vi måste åka på Härnöhallen och köpa en snopp, för hon har ingen!"
Vi pratade om en massa saker och det är alltid lika roligt... Berättade även om mig själv när jag var liten som jag fått återberättat för mig. Bland annat om när jag vrålade BAAAAAJS-KOOOOORV allt vad jag orkade när det var som mest tyst i kyrkan. Min mor tyckte nog inte att det var så kul, inte just då i alla fall....=) Min egna teori är att det var en protest mot att jag var tvungen att gå i kyrkan. Tror att jag slapp sen...;-)