Nu har det varit lugnt lääänge, men nu har det hänt igen. Jag och Jonathan är "osams". Som vanligt började det med en diskussion om skolan. Jag frågade om han hade någon läxa eller prov den här veckan? Han svarade att han har prov på måndag, men att det inte är nåt man kan plugga till, och att han hade haft prov i SO igår. När jag undrade hur det provet hade gått svarade han att det hade gått åt helvete, att han hade svarat på två frågor och struntat i resten för han hade inte fattat nåt! Frågade hur mkt han hade pluggat till provet, och svaret blev typ inget alls eftersom han ändå inte fattar nåt så det var ingen idé.
Alltså jag blir galen på sånt här! HUR motiverar man en skoltrött trettonåring??? Jag försökte förklara åter igen hur viktigt det är att han åtminstone försöker eftersom det handlar om framtida betyg och utbildningar. Han säger att han inte ser nån mening med att veta vad en atom är till exempel och då behöver han inte. Man måste ju försöka ändå, det är hela ens framtid det handlar om!!!! Men han vill inte lyssna på det och drar upp dåliga exempel på folk som skitit i skolan och fått jobb ändå. Jag blir tokig på det här snart! Vad ska jag ta mig till?? Allt som har med skolan att göra är nattsvart när man frågar. Om jag frågar hur dagen har varit blir svaret: "Skitdålig som vanligt". Hur vänder man nåt så negativt till nåt positivt?? Jag försöker verkligen. Jag visste att matten hade gått bra igår så då frågade jag idag om det hade gått lika bra idag? Jo det hade det ju. Jag talade om hur viktigt det är att man försöker ändra sitt tankemönster. Att man måste leta det positiva och vara glad över det, i stället för att bara tänka negativt, för då kommer allt kännas skit, alltid! Men det är som att prata med en vägg.
Usch vad jobbigt! Och när han ändå var igång tyckte han att han kunde börja tjata om en piercing i läppen igen. För minst fjärde gången. Vi har sagt nej, och då är det nej, så hur bara orkar han?? Känner mig trött och less, och frustrerad och lite ledsen.
2 kommentarer:
Och även att ibland måste man faktiskt göra saker som är jobbiga och ointressanta, för att resten av livet ska fungera. En sak som funkade på min Marcus efter en hel del nötande, men till slut gick det in var: Visst, det finns många som struntat i utbildning och fått jobb, men dom har fått ta det jobb dom får, så hur vill du ha det?? Vill du kunna välja och vraka bland jobb du vill ha, eller vill du ha ett jobb du hatar för att du inte kan få något annat?? Det tog skruv till slut, men som skrivet nöta o nöta o nöta ;) /Micke
tror på Mickes variant men kan lägga till en till som kan få undan tjat och gnat...
Fixa ett belöningssystem, tänk efter tillsammans vad som kan vara rimligt, vad han ska fixa och vad belöningar kan bestå av.
Sen kan han få poäng när han fixar det han ska för att sedan kunna köpa belöningar för poängen.
Kanske ger proven olika många poäng beroende på hur bra dom går och sen sätter DU poängpris på belöningarna som han själv kommit på.
Belöningarna kan dock vara bra att både ha snabba och några som man behöver spara längre tid till.
Flum säger många om belöningssystem men till skoltrötta barn räcker det egentligen att gå till sig själv... anta att du var dödligt less på ditt jobb enda anledningen till att ändå går dit??? Lönen :)
Oj va långt och flummigt det blev... hoppas du förstod hur jag menade, annars får du bomba mig med frågor :)
Skicka en kommentar