Om mig
- Catarina
- Välkommen till min alldeles egna sida! Här skriver jag om vardagen i mitt liv. Ibland händer det mycket, ibland inget... Jag skriver det jag känner för, och du väljer om du vill läsa.
måndag 31 augusti 2009
Påbörjat tredje veckan
Tredje veckan på jobbet nu. Börjar känna mig som en vikarie i stället för en prao ...=) Det är ungefär de framstegen jag gjort känns det som... Nä, skämt åsido, jag börjar väl infinna mig, men det tar tid! Känner av att det inte är den bästa stämningen i huset. Vissa neagtiva energitjuvar...såå tråkigt, men de brukar finnas på de flesta stora ställen. Det är bara att försöka koppla bort, och det är det som är mitt problem. Jag saknar den sanna glädjen som fanns på Sländan, den finns inte här. Nåja.
Annars rullar det på. Har varit dunderförkyld i nån vecka, men nu börjar det kännas bättre som tur är, vill ju börja på Friskis snart, har ju köpt terminskortet redan.
I morgon börjar Patric jobba efter sju veckors semester! Och Thea börjar i förskolan efter ett låååångt sommarlov! Gissa om hon längtar?? Det är väl tur att det är så. Hon är överlycklig över att hon ska få vara där i morgon igen! Vilken tur att man har barn som trivs!
I morgon kväll är det föräldramöte för Edvins klass. Skönt för jag känner mig lätt förvirrad som nybliven "första-klass-förälder". Och på torsdag är det föräldramöte för Jonathans klass. De är äldst på Vindens hus nu. När de börjar i sexan håller de till på högstadiet. Konstig känsla att han går i FEMMAN. Då tyckte man ju att man var rätt stor!
Med LCHF-kosten går det alldeles utmärkt. Enda problemet är att jag inte går ner i vikt. Står still, står still står still, och ändå sköter jag mig exemplariskt helt allvarligt talat. Har fuskat lite nån enstaka gång, men det är så ytterst lite och så extremt sällan så det kan inte påverka. Fattar inte. Gick ju ner 4 kg väldigt snabbt, och sen ingenting. Tråkigt! Men jag tänker inte ge upp, jag inbillar mig att det kommer att vända efter ett tag. Kan ju gå segt för oss kvinnor. Men man känner att det skulle vara lätt att tappa tålamodet och skita i det. Det som gör att det går bra ändå är att jag inte alls har lika stort sötsug längre. Jo, det är sant!!! Ibland blir jag sugen, men långt ifrån som det var tidigare då jag alltid tänkte på sötsaker. DET är ett stort steg för mig, så nu gäller det att inte bryta trenden.
Nu ska jag lägga mig på spikmattan och samla energi tills i morgon... Igår kväll somnade jag på den och vaknade när jag rörde på mig, för då gör det smått ont.... Men den är underbar! Till och med brorsan har köpt en, men jag vet inte vad han tycker om den ännu, måste kolla det med honom....
God natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar